- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
917

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 76. Näpsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■917

1 en hast vimlade det på detta ställe af män, som allesamman
simmande sträfvade att helt och hållet uppnå stranden.

Äfven några nödrop hördes.

Tydligt kunde man urskilja den på hjälp ropande doktorns röst.

Men snart uppnådde de skickligaste simmarna stranden, och
ändtligen lyckades, äfven de andra få fast mark under sina fötter.

Där stodo de nu och måste prisa sig lyckliga, för det de
åtminstone sluppit undan med lifvet.

Det lefvande byte, för hvilket de beräknat en så stor
pänning-summa, hade, det insågo de nu, för alltid gått dem ur händerna, och
för allt sitt besvär hade nu endast en lång näsa och mycken skada.

Men därmed var det ännu icke på långt när för dem slut på
alla obehagligheter; ty Mordelli och ett par medlemmar af hans band
befunno sig i närheten.

John och Brummer hade emellertid all orsak att tala om lycka
i olyckan.

De visste blott allt för väl, att deras lif här hängt på en
mycket fin tråd.

Hade de fallit i Maros händer, så skulle denne i första rummet
ha gjort processen kort med dem.

Eftersom de för tillfället visste sig i säkerhet, ville de
åtminstone se, hvilket öde som komme att beredas den i fångenskap råkade
röfvaranföraren Mordelli och hans olyckskamrater.

De kunde ju så väl tänka sig, att Maros ej skulle låta tillfället
gå sig ur händerna att ordentligt näpsa sin förhatlige konkurrent.

Och så gick det äfven.

Sedan den djärfve simmaren kommit välbehållen i land igen,
skyndade sig Maros att visa de på den andra stranden stående
flyktingarna, hvilket öde, som väntade dem, ifall de vore]nog okloka
att springa i händerna på honom.

Tschang Yao hade gått till Hildur för att lyckönska henne
till hennes räddning och trösta henne, för det hon råkat ut för ett
så ledsamt äfventyr.

På befallning af Maros tordes hans konkurrent upp på en liten
höjd invid floden, där några träd växte.

En röfvare fastgjorde en rännsnara i en trädgren, och fastän
Mordelli skrek som ett vilddjur och ropade på hjälp, lyftes han
likväl upp, och hans hufvud tvingades genom snaran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0869.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free