Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■926
Redan stod gubben i begrepp att lämna tornet, när han ännu
en gång steg fram till den nedrasade väggen och uppmärksamt såg
ned mot stranden.
— Hvad tusan är det? utbrast han. Ar det vårt folk, som
där nere springer till det gamla kapellet vid stranden?
I ett nu stodo Lilly och Lea vid gubbens sida och sågo åt det
al honom antydda hållet,
Äfven de sågo några män komma springande utmed stranden.
Fastän afståndet var ganska stort och det var en omöjlighet
att känna igen ifrågavarande personer, förklarade dock Lea genast,
att ingen af dessa män var hennes far.
Hon menade, att hon redan på långt afstånd kände igen
honom på hans klädedräkt och sätt att gå äfvensom öfver hufvud
på hela hans kroppsställning.
— Stanna kvar här; jag kommer strax igen, sade Nikita.
Därmed försvann han, slog dörren i lås efter sig och skyndade
nedför trappan.
— Hvart tänker gubben ta vägen? frågade Lilly ängsligt,
frapperad af gubbens underliga beteende.
Lea gick till dörren.
Hon försökte öppna den.
— Kunde just tro det, sade hon i förargad ton. Han har helt
enkelt spärrat in oss här.
I hjärtlig ton vände hon sig strax därpå till grefvinnan,
sägande:
— Jag antar, att Nikita skyndat ned för att lägga bommen
för ytterdörren och vidtaga säkerhetsåtgärder mot ett eventuellt
öfverfall.
— Hva’? Tror ni då, Lea, att Nikita är rädd tör, att de där
personerna för min skull kunde försöka intränga i ruinen?
— Ack, jag skulle nästan önska, att så vore, svarade Lea.
Om de där männen komme hit i afsikt att befria er, så skulle jag,
förutsatt nämligen, att de kunde lämna er nöjaktiga upplysningar
om er väninna, välsigna denna stund. Blefve ni befriad af dessa
män, så kunde min far ej förebrå mig att ha förhjälpt er till flykt,
om han vid sin återkomst ej funne er kvar här.
— Som Gud vill! sade Lilly. Vare det fjärran från mig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
