Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■928
näsduk, nickade åt grefvinnan, steg något åt sidan och viftade några
gånger med näsduken åt de ankommande.
Men sedan fastgjorde hon i en springa på stenväggens
yttersida ett hörn af näsduken, så att männen där nere kunde se den.
Nikita hade ej observerat detta Leas tilltag, och flickan aktade
sig också visligen för att göra honom uppmärksam därpå.
— Nej, dra’ nu åt skogen! utbrast gubben, som nu genom
kikaren äfven sett ut åt sjön. Jag skulle kunna slå vad. att det
är våra bekanta, som komma roende där i båt, och där längre
bort på stranden kommer en hel hop folk sättande, hvilka tyckas
förfölja båten.
— Nikita, finns det äfven ett fruntimmer med i båten?
frågade Lea.
Gubben riktade åter igen kikaren mot båten.
— Ja, det kan du nog ha rätt i, svarade han sedan.
Med en snabb rörelse ryckte flickan kikaren från gubben.
— Hvad gör du? utbrast då denne förebrående.
— Jag måste se, om min far är med i båten.
— Visa dig bara inte, för fiskarpacket har inte med det att
göra, om ruinen är bebodd eller ej.
Lea såg endast helt flyktigt t kikaren och lämnade den sedan
till grefvinnan, i det hon hviskade:
— Se själf efter, om fruntimret där i båten möjligen är er
väninna!
Lilly lät ej säga sig det två gånger.
Knappast hade hon i kikaren funnit båten och fått syn på de
i den samma befintliga personerna, innan hon gladt utropade:
— Gud ske lof! Greta är räddad. Det är hon, hon lefver,
och i sina armar håller hon mitt älskade barn.
Lea måste formligen göra våld på sig för att ej för Nikita
förråda sig.
— Misstar ni er verkligen inte? frågade hon ifrigt.
— Nej, nej, jag misstar mig inte, jublade Lilly; jag har i
kikaren så tydligt känt igen hennes ansikte. O, hvad jag är lycklig!
Hvilken Guds nåd, att det förunnats mig göra denna så glädjande
upptäckt?
I glädjen omfamnade Lilly den vackra och så ädelt tänkande
judeflickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
