Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■936
bildade förföljarnas förtrupp, måste springa omkring en liten vik,
lyckades piraterna å nyo få ett ansenligt försprång.
Då, vid pass en timme senare, fick man den bergshöjd i sikte,
hvarpå den i ruiner fallna borgen låg.
Men hur förskräckt blef icke den gamle juden strax därpå,
när han såg upp mot ruinen.
Han såg nämligen då några män storma uppför höjden och
därvid svinga sina hufvudbonader i luften, liksom hälsade de på
någon där uppe.
Genast gjorde han Janos uppmärksam på denna betänkliga
omständighet.
— Nej, gå nu på trissor! utbrast sjöröfvarkaptenen, Det är
också sådana, som förfölja oss. Jag slår vad, att de redan fått veta,
att grefvinnan hålles fången i ruinen.
— Gud och världen! Då skola de befria grefvinnan, och jag
är en slagen man, jämrade sig juden och slet sig i håret. Hjälp!
skrek han strax därpå, liksom trodde han sig därigenom kunna
hejda de där männen.
Janos stod nu upprät i båten och såg oafvändt upp mot
ruinen.
Plötsligt drog han ur fickan upp sin kikare och såg genom
den upp mot ruintornet.
Omedelbart därpå utbrast har:
— Nej, men hvilken oförsiktighet! Mosessohn, har då gamle
Nikita rakt mist förståndet? Han står ju uppe på tornet. Din dotter
och grefvinnan äro hos honom, och han tillåter, att de med en hvit
näsduk vifta åt männen, som komma springande där nere.
— Janos, Janos, tänker du göra mig vansinnig? skrek juden.
Jag plockar Nikita i tusen bitar, om han är en sådan narr.
— Ja, det är, som jag säger, fortfor Janos. Karlarna där
nere svinga sina hattar och hälsa upp till din dotter och grefvinnan.
Jag spår, att du aldrig får återse grefvinnan, min gubbe lille, och
att du inte heller får så mycke’ som en endaste piaster för henne.
— Janos, Janos, var barmhärtig och drif mig inte till
förtviflan! Kan du inte skrika så högt, att Nikita hör det där uppe
på tornet? Skrik, Janos, skrik åt honom, att min vrede skall drabba
honom, ifall han vågar spela förrädare!
Janos ryckte medlidsamt på axlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
