- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
938

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■938

Sedan sàg han åter bortåt stranden liksom för att förvissa sig
om, hvilket försprång båten hade, och om det vore möjligt att utan
strid undgå förföljarna.

Hans ansikte var dystert.

Han dolde icke för sig situationens allvar.

Judens jämmer och stönande tycktes han till slut finna
outhärdliga; ty han grep honom plötsligt i kragen, ruskade honom
ordentligt och utbrast:

— Har du blifvit en käring, så stanna då hemma hos
kvinnorna och befatta dig inte vidare med dylika affärer! Jag finner
ingenting sä motbjudande och frånstötande som att höra en karl
jämra sig. lipa och tjuta.

— Mina pängar, o, mina pängar . . . Mitt barn . . . Den
vackra grefvinnan! stönade juden. Jag är en trefaldigt slagen nian,
eftersom jag förlorat mina pängar och mitt barn och de där
människorna till på köpet frånröfva mig den vackra fången, som med
sina behag skulle fröjda Mehemed paschas hjärta och ersätta mig
den stora förlust,-hvarmed våra fäders Gud hemsökt mig.

— Nå, så gå då på cch jämra dig! utbrast Janos förargad.
Men märk väl, att jag, ifall jag tycker, att det blir för galet, utan
krus kastar dig öfver bord!

Juden for upp från sin sittplats och grep med bägge
händerna krampaktigt tag i den lilla segelstången, som stod midt i
båten.

Var han rädd för, att Janos skulle göra allvar af sin hotelse?

Nu lade han åtminstone band på sig, och de andra sluppo
höra hans jeremiader.

— Gören er beredda att gå i land? sade Janos till sina
kamrater. Båten låta vi löpa utmed den skogbeväxta stranden, där
ingen kan se den från land. Vi gå upp i bäckrännan ända till
vårt gömställe. Äro vi bara väl där, så äro vi tills vidare säkra
och i godt förvar och kunna lugnt vänta, tills folket tröttnat på sitt
fruktlösa sökande. Komma de oss för nära inpå lifvet, nåväl, vi
kasta då några sprängpatroner ibland dem och skaffa oss därigenom
ordentligt andrum. Från grottan kunna vi också se oss om i ruinen
och förskaffa ass visshet rcrande Nikitas uppträdande.

Janos gick till styret och lät båten glida fram tätt utmed
stranden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0890.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free