Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 78. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950
— Det är bra, det är bra, mumlade han för sig själf.
Hufvudsaken var ju, att vi fingo veta, om damerna under stormen lidit
skeppsbrott och omkommit eller ej. De lefva, de befinna sig efter
omständigheterna väl, och resten ska’ vi tala med juden och hans
fräcka galgfåglar om.
Hvem var väl denne gamle, hvithårige gubbe?
Den ärade läsaren anar säkerligen redan, att han inte alls var
någon gubbe utan i stället den så resoluta gamla fru Milinski.
Huru hon och Folke Wallmark kommit hit, det är sagdt med
få ord.
Som vi minnas, hade Folke, Ragnar ocn Hildur kommit öfver
ens om att tidigt på morgonen i sällskap med den till man förklädda
gamla Milinski medfölja postångaren från Venedig till Triest.
Denna plan hade, hvad Ragnar och Hildur beträffar,
omintetgjorts genom den senares bortförande.
Hela natten hade Ragnar, Folke och den gamla Milinski,
understödda af den om förbrytelsen underrättade polisen, spanat efter de
fräcka röfvarena och deras offer.
Framemot morgonen hade de ändtligen upptäckt ett spår af
skurkarna, och Ragnar hoppades med polisens tillhjälp snart kunna
återfinna och befria sin unga maka. Därför yrkade han på, att
Folke och den gamla kvinnan skulle medfölja postångaren.
Eftersom Lillys och Gretas öde icke låg Folke mindre om
hjärtat än Hildurs, skulle han ha ansett det för en svår synd, om
han genom sitt eget förvållande försummat postånerarens afgångstid.
De båda vännerna skildes åt med löfte att genast per telegraf
underrätta hvarandra, så snart någon af dem uppnått målet för sina
bemödanden och efterforskningar.
Ragnar lofvade vidare att med Hildur ofördröjligen komma
efter, så snart han lyckats befria henne.
Hur snart och twr lyckligt Hildur tack vare Tschang Yaos
ingripande åter blef befriad, det ha vi redan skildrat.
Här vilja vi nu också förklara, hur det kommit sig, att Tschang
Yao, hvilken hans vänner trodde vara i Stockholm, så oväntadt
plötsligt rest till Venedig.
Som vi veta, var fru Karin, Tschang Yaos mor, fjarrskådare.
Sedan Ragnar Arlén och hans Hildur firat bröllop och anträdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
