Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 79. Före katastrofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
958
förbarmande skjuta ned oss, och grefvinnan Lilly vore då
räddnings-löst förlorad.
Kvinnan hviskade:
— Jag tänker just ta reda på, hur det är ställdt här nere, sade
hon. Männen där uppe befinna sig för närvarande i andra delar af
ruinen, och de skulle nu hvarken höra våra rop eller vårt bultande.
Men skulle vi vänta så länge, tills vi lyckades öppna falluckan, då
skulle det kanske komma att dröja timmar, innan vi kunde uträtta
någonting annat. Men tiden är allt för dyrbar för att låta den gå
så helt och hållet obegagnad förbi. Jag vill undersöka, om det från
denna gång finnes någon annan utväg i det fria. Är det fallet, så
kunna vi i nödfall befria fångarna äfven utan de andras tillhjälp. Vi
få inte tveka eller dröja af det enkla skäl, att piraterna naturligtvis
äro fullt medvetna om sin belägenhet och tvifvelsutan skola ta första
bästa tillfälle i akt för att fly och bringa sitt byte i säkerhet. Allt
kunde vara förloradt, om vi bara läte en timme till gå obegagnad
förbi.
— Jag följer då med er, fru Milinski; ty det vore samvetslöst
af mig, om jag tilläte, att ni alldeles ensam utsatte er för en sådan fara.
Kvinnan ruskade på hufvudet.
— Bry sig inte om mig! sade hon. Jag - smyger fram i
mörkret så ljudlöst som en skugga. Det kan inte ni, och därför
skulle ni bara förråda oss. Stanna lugnt kvar här, dämpa facklans
sken och försök att öppna falluckan och att underrätta dem där
uppe om vår upptäckt. Men ropa för all del inte, ty rösten kunde
förråda oss. Försök att ådraga er våra vänners uppmärksamhet
genom att slå mot falluckan! Så fort sig göra låter, är jag tiilbaka
med besked om ställningen. Se’n få vi vidare rådgöra med hvarandra.
Innan Folke hann svara något, var kvinnan redan försvunnen.
Att hon verkligen förstod att smyga lika ljudlöst fram som en
skugga, det insåg han nu däraf, att han ej häfde det ringaste buller,
och att den gamla kvinnan försvunnit så plötsligt, som om jorden
uppslukat henne.
Sedan Folke en liten stund lyssnat med återhållen andedräkt,
gick han tillbaka till det lilla kammarliknande rum, högt öfver
hvilket den hemliga falluckan hvälfde sig
Där lade han den brinnande facklan i ett hörn, för att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
