Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 79. Före katastrofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
— O Gud, om gången här, såsom jag hoppas, står i
förbindelse med sjön, då skulle vi i detta gömställe säkerligen kunna
återfinna icke endast fru grefvinnan ulan äfven den goda Greta
tillika med barnet. Ja, ja, så måste det vara. Allt går naturligt till
här i världen. Piraterna ha inte undkommit, och följaktligen måste
de också någonstädes stå att finna.
Men hur förfärlig var icke för den gode Folke den tanken,
att kvinnan ändå kunde ha begått någon oförsiktighet, hvarigenom
piraterna kunde ha blifvit uppmärksamgjorda på den fara, som
hotade dem!
Var det fallet, och hade kvinnan råkat i fångenskap eller rent
af blifvit mördad af piraterna, då låg det nära till hands att befara,
det bofvarna under skydd af nattens mörker sökt att i största hast
undkomma med sitt byte.
Så ljudlöst som möjligt gick Folke nedför den slippriga trappan.
Med händerna trefvade han sig fram utmed väggen.
Han gjorde också den upptäckten, att i rät vinkel mot trappan
ledde en gång eller åtminstone en öppning, genom hvilken en
person helt bekvämt kunde gå in.
Men han var nu först af allt angelägen om att ta reda på,
huruvida hans förmodan, att trappan ledde ända ned till sjön, var
med verkliga förhållandet öfverensstämmande eller ej.
Endast långsamt kom han framåt, ty ett enda felsteg i den
slippriga trappan kunde medföra högst obehagliga följder.
Men sedan stannade han också då och då för att lyssna, om
han icke skulle höra något buller eller några röster, hvaraf han skulle
kunnat sluta till, att människor funnos i närheten.
Då hörde han plötsligt ett »svagt brummande ljud nedifrån
djupet.
— Hvad är det? mumlade han. Är det en människoröst, eller
är det ett ljud, som framkallas af det nedsipprande vattnet?
Det kunde han inte iå klart för sig.
Försiktigt fortsatte han sin väg nedför trappan.
Ju längre han kom, desto tydligare hörde han det där ljudet.
Och eftersom han riktade hela sin uppmärksamhet på att
utgrunda hvad det var, steg han plötsligt vilse, halkade och rakade
utför trappan.
Lilly II. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
