Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 79. Före katastrofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
965
Hon kastade sig ned på marken och kröp ljudlöst fram så
långt, att hon kunde se mannen.
När hon märkte, att han kom utför den branta vägen, drog
hon sig försiktigt tillbaka.
Strax därpå gick mannen, en sjöröfvare, som i handen bar
en brinnande fackla, förbi gömstället och begaf sig ned till mannen,
som satt i båten.
Men den brinnande facklan tog han icke med sig ända ned
utan ställde den mot muren på ringa afstånd från våra bekantas
gömställe.
Gamla Milinski kröp nu vidare ända ut till trappan, dit Folke
ljudlöst följde efter.
Med återhållen andedräkt lyssnade kvinnan ned i djupet.
— Har du märkt någonting misstänkt, kamrat? hörde hon den
nykomne fråga.
— Inte alls, ljöd svaret.
— Det är bra. Jag skulle fråga dig, om du gjort någon
upptäckt.
— Nej, allt har förblifvit tyst och stilla.
— Har du märkt, kamrat, att snokarna fortfarande sno
omkring där uppe invid kapellet?
i
— Ja visst. Vaktposter måste fortfarande stå där uppe; men
bullret af steg har jag icke vidare hört. Det förefaller mig nästan,
som hade snokarna funnit tiden så lång och tråkig, att de somnat.
Men säg, bär det i väg snart?
— Det veta vi ännu icke själfva, kamrat. Om allt går bra,
så sticka vi ut till sjös, när floden går tillbaka, emedan vi då kunna
komma bort härifrån mycket fortare.
— Alltså om en timme kanhända?
— Ja, kanske det. Janos har gått för att hålla utkik. Skulle
•faran vara allt för stor, så blir det ingen resa af i dag, utan vi
vänta då helt lugnt i grottan, tills snokarna där uppe gått sin väg.
Om vi komma härifrån en dag förr eller senare, det spelar ju ingen
rol; hufvudsaken är, att vi komma undan helskinnade.
— Jag vet då sannerligen inte, hvarför vi skulle stanna kvar
här i onödan, sade den andre. Här är väl nu så osäket, som det
kan vara. Fan tro’t, om inte snokarna rätt som det är äfven finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
