Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 81. Bara halfvägs till målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
om gömstället, och när han nu beskref det samma med dess
hemliga gångar, skrattade sjöröfvarkaptenen så förnöjdt.
— Jag slår vad, sade han, att denna löngång står i
förbindelse med vår grotta. Jag har ännu aldrig gjort mig den mödan
att undersöka förhållandet; men det är nog så, som jag förmodar.
Visa oss vägen, Nikita, på det att vi först af allt må kunna föra
våra fångar till grottan!
Gubben gick före, och det visade sig snart, att kaptenens
förmodan var riktig.
Genom en i många slingringar ledande sidogång kom man
ändtligen in i en grotta, piraternas gamla gömställe, och här fingo
grefvinnan Lilly och Greta befallning att slå sig ned i ett på sidan
om den stora grottan beläget litet rum.
Äfven Lea följde med in i detta rum och tillkännagaf
därigenom utan fruktan sitt deltagande för dem.
Piraterna kände efter det ansträngande arbetet behof af att
hvila en smula och att stärka sig.
Juden var fortfarande arg, så att han skar tänderna, för det
Nikita knuffat ned honom i vattnet, och de hade knappast kommit
in i grottan, innan han lämnade sina känslor fritt lopp.
Långt ifrån att vara gamle Nikita tacksam, röt han åt denne
i barsk ton och gjorde honom förebråelser för hans oförsiktighet,
hvilken han betecknade som ett förrädiskt intrigspel.
Han ville grundligt läxa upp gubben, för det denne tillåtit
grefvinnan att från tornet vifta med en näsduk åt de ankommande
fiskarena.
Men Nikita protesterade, sägande:
— Det märkte jag inte alls. Är det så, som du säger, då får
du allt ställa din egen dotter till svars för det. Grefvinnan kan ej
ha gifvit fiskarpacket det förrädiska tecknet, och det af det enkla
skäl, att jag genast drog henne med mig nedför trappan.
Knappast hade juden hört denna Nikitas förklaring, innan han
rusade in i det lilla rum, där hans dotter befann sig hos fångarna,
och i de häftigaste ordalag förebrådde henne hennes lättsinniga
tilltag.
Den vackra flickan svarade ingenting utan lät helt lugnt fadern
utgjuta sin vrede öfver henne.
_Lilly II. 62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
