Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 81. Bara halfvägs till målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
— Rättvise Gud! Danilo, du tänker väl inte spela en skamlig
rol och göra dig skyldig till, ett gudlöst förräderi mot oss. dina
vänner ?
— Nu har jag verkligen inte tid att berätta historier lör er,
svarade Danilo. Ni lämnade mig i sticket och jag måste fly. Sedan
har jag sökt er, lyssnat på våra fiender och var ej i stånd att förrän
nu smyga mig förbi vakterna och komma hit. Det är hela
hemligheten. Men nu fort i väg härifrån, om ni inte vilja, att detta
vårt gömställe skall för oss bli en fälla, ur hvilken vi icke mera
komma lefvande ut. Fort, fort ned i båten!
I sin stora ångest, att de vackra fångarna nu ändå kunde
från-ryckas honom, sprang juden några gånger som en besatt omkring i
grottan för att sedan likt ett rofdjur, som störtar sig öfver sitt byte,
rusa in i det lilla rum, hvari grefvinnan Lilly, Greta och Lea
uppehöllo sig.
— För fångarna i säkerhet! skrek han och störtade fram till
grefvinnan Lilly.
Med våld drog han henne upp från hennes sittplats och trängde
henne ut i den stora grottan.
Därvid skrek han:
— Bort med henne! Äfven den andra är här.
Då släckte Lea ljuset, hviskade några ord i Gretas öra och
skyndade ut i grottan.
Greta följde hack i häl efter.
Då skrek juden, i det han ryckte barnet ifrån grefvinnan:
— Bort med ungen; den behöfver du inte vidare.
— Skurk! skreko nästan samtidigt Lea och Greta, när de sågo,
att juden kastade barnet åt sidan.
Greta lyckades uppfånga den lilla i sina armar.
Men Lea störtade sig i sin förbittring hjältemodigt emot de
sjöröfvare, som ville gripa och släpa bort Greta, under det hon
samtidigt gaf sin far en stöt, så att hin nöd tvunget måste släppa
grefvinnan.
Snabb som vinden ilade Lea bort till det ställe, där ljuset
brann.
Hon släckte äfven det och trängde sedan,^betjänande sig af
den allmänna förvirringen, Greta mot utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
