Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 83. Kapprodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1002
Kaptenen stod på roddbänken och höll genom kikaren
oal-vändt ögonen på piratskeppet.
Han ville naturligtvis förvissa sig om, huruvida äfven
grefvinnan Lilly fördes ned i roddbåten eller ej.
Jo, mycke’ riktigt! Han såg nu tvänne män komma förande
en kvinna mellan sig öfver piratskeppets däck.
Ja, han tyckte sig till och med höra kvinnan ropa på hjälp i
riktning mot ångaren.
Och nu såg han också kvinnan streta emot, när männen förde
ned henne i båten.
Genast gaf han roddarna befallning att anstränga sig tili det
yttersta, för att man skulle komma så nära som möjligt, innan
piratbåten stötte ut från fartyget.
Det var af högsta vikt att först förvissa sig om, åt hvilket
håll piraterna skulle tortsätta flykten, om de tänkte styra utåt
hafvet eller uppsöka den icke så synnerligen långt aflägsna kusten.
Nu voro de allesamman nere i räddningsbåten.
Genast stötte denne ut och försvann strax därpå bakom
skepps-skrofvet ur förföljarnas åsyn.
En liten stund syntes den ej till, ty den bortskymdes af det
framför liggande fartyget.
Ändtligen dök den åter upp på något afstånd från seglaren.
Man såg nu, att piraterna icke styrde direkt mot kusten utan
i stället höllo kurs på en af de små öar, hvilka långt i fjärran likt
mörka punkter döko upp ur hafvet.
För att bättre kunna se flyktingarna befallde kaptenen, att
båten skulle hålla något mera ostlig kurs, emedan skeppsskrofvet
nu hindrade utsikten öfver hafvet.
Plötsligt uppsteg ur skeppsrummet en tjock rökpelare.
Då brummade kaptenen:
— Hvad tusan nu då? Sannerligen tror jag inte, att de
botvarna satt eld på skutan, innan de lämnade den.
Denna förmodan var nog riktig.
Strax därpå slogo lågorna ut ur det långsamt på vattnet
framdrifvande fartyget.
Att piraterna satt eld på skutan, det var förföljarna tämligen
likgiltigt, ja, de tyckte på sätt och vis, att det var bra; ty brann
fartyget upp, så fanns det alltid ett sjöröfvarskepp mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
