Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 91. Ett kritiskt ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078
I detta ögonblick hördes åter igen ett skri.
Men nu skyndade Folke Wallmark in i rummet bredvid och
ropade:
— Gud ske lof, Lilly, att vi ändtligen funnit dig! Fort . . .
kom genast! Vi äro här, och ni ä’ räddade.
Lilly och Lea kommo springande och ropade:
— Tillfoga inte Zuleika något ondt; hon är trogen som guld.
Af henne ha vi ej att frukta något förräderi.
I öfvermåttet af sin lycka sjönk Lilly i Folke Wallmarks
utbredda armar och hviskade med af glädje vibrerande röst:
— Tack — tack! O Gud, nu är ju allt bra.
Tschang släppte åter Zuleika.
— Bort, bort härifrån! Fru grefvinna, följ oss! sade han.
Vi ha ingen tid att förlora.
I detta ögonblick öppnades ljudlöst en annan dörr, och paschan
kom instormande i de båda kvinnornas sängkammare.
När han här fick syn på Tschang Yao och Folke Wallmark,
skrek han:
— Förbannelse och död öfver er?
Ett kritiskt ögonblick i sanning.
Hur skulle det nu gå?
Våra vänner hade ju vid sitt försök att befria grefvinnan
Lilly’blifvit öfverraskade af paschan själf.
Under så fatala omständigheter måste väl räddningsförsöket
totalt misslyckas.
Skulle då all deras möda, alla deras ansträngningar ha varit
fruktlösa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
