Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 92. Lefvande bränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Plötsligt gaf golfvet vika under hans fötter, och inför, paschans
ögon gled Mosessohn blixtsnabbt ned i djupet.
Juden utstötte ett gällt skri; ty att ban så hastigt skulle
upptäcka öppningen, som ledde ned i den underjordiska gången, det
hade han naturligtvis icke själf anat.
Men vid denna hastiga upptäckt miste han både syn och
hörsel.
Paschan såg öppningen i golfvet.
Han ropade ned:
— Jude, har du funnit dem?
Mosessohn kunde med bästa vilja icke svara; ty han visste
själf inte, hvarthän hade hufvudet.
Då han glidit ned genom öppningen, hade han slagit hakan
mot goltkanten och sedan äfven för ett ögonblick blifvit hängande
där i sitt starkt utvecklade luktorgan.
Han kunde inte tala, ty underkäken var krossad och tänderna
utslagna.
Hvilken skada hans stora kroknäsa tagit, det vitste han ännu
icke själf, ty, som sagdt, det hade liksom sprutat eld ur hans ögon,
och han hade mist både syn och hörsel.
Då paschan ej fick något svar, ropade han:
— Hallåh! Soldater! Hitåt, ert sengångarpack! Hvar hållen
I hus? Rör på benen, annars ska’ piskan komma att dansa på edra
ryggar! Jag tror, att den fördömde juden, när allt kommer
omkring, själf spelat mig det sprattet att visa ingeniörerna vägen.
Karlen är ju försvunnen. Sätt efter honom, den kanaljen! Här är den
väg, på hvilken de allesamman flytt.
Officeren skyndade till.
Soldaterna kretsade omkring öppningen i golfvet; men ingen
af dem tycktes ha mod att stiga ned i det obekanta djupet.
— Ljus! befallde officeren. Hämta fort hit ljus! Det skulle
ju kunna hända, att dessa bofvar styrt till med en fallgrop där
nere.
— Ned, befaller jag. Ögonblickligen ned, pultroner, annars
ska’ min vrede drabba er, skrek paschan.
Officeren hade i en hast själf hämtat en lampa. Då, just som
han stod i begrepp att först lysa ned i djupet, slog paschan, i hvars
tycke allt gick för långsamt, i vredesmod lampan ur hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
