Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 97. Öfverlistade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Men eftersom det nu inte var fallet, måste han med eller mot
sin vilja räkna med gifna fakta och lugnt och tåligt afvakta, hvad
som komma skulle.
Visserligen föreslog Brummer, att man äfven borde vilseleda
soldaterna; men det ville ingen åtaga sig; ty den dal, dit man
lockat Janos’ kamrater, hade därigenom på sätt och vis blifvit
omöjlig att passera.
Hade någon fört soldaterna dit, så skulle han själl där ha
kommit mellan tvänne eldar.
Som sagdt, ingen ville inlåta sig i strid med soldaterna.
Det återstod alltså ingenting annat än att vänta och se, hvilken
väg soldatema skulle välja.
John och Brummer önskade naturligtvis ingenting hellre, än
att soldaterna händelsevis skulle styra in i den dal, dit de lockat
Janos’ kamrater, ty det skulle för dem ha varit ett alldeles särskildt
nöje, om soldaterna nedmejat de där otrefliga motståndarna.
Men den glädjen gingo intrigmakarna miste om.
Soldaterna hade en spion hos sig, hvilken tjänade som
vägvisare och äfven hört, hvart flickröfvarena ämnat fly.
De båda intrigmakarna kunde ju i alla fall kalla det tur, att
soldaterna direkt inträngde i bergsklyftan utan att först göra sig den
mödan att närmare undersöka den närmaste trakten där omkring.
Hade de gjort det senare, så skulle nog doktorn, John och
deras följe ha varit illa däran.
Brummer förvissade sig om, att alla soldaterna inträngt i
klyftan, och smög sig strax därpå i sällskap med en här orienterad
person efter, för att åtminstone höra och se, om de uppnådde
något resultat, och i så fall hvilket.
Soldaterna höllo naturligtvis sitt ögonmärke på flickröfvarenas
gömställe, hvarför doktorn lyckades obemärkt smyga sig fram och
uppsnappa den instruktion, som officeren gaf sitt manskap.
Genast började Brummer fundera på, om det inte skulle kunna
vara möjligt att öfverlista soldaterna.
. Han hade ju hört officeren fråga den man, som var!f
soldaternas vägvisare, om han trodde, att kvinnoröfvarena ver; . den
ännu befunne sig i den där grottan.
Härpå grundade han sin plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
