- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
1128

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 99. Danilos offer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1128

Knappast hade flyktingarna hört Tschangs röst och fått syn
på hans högresta, imponerande gestalt, innan en af dem högt skrek
till och ovilkorligen utropade !

— Svarta djäfvulen!

— Vid protetens skägg, det är han, skrek äfven den andre.

Tschang visste genast, att han här hade att göra med ett par

af flickröfvarena.

Men ännu mera!

Han såg, att den flinke ryttare, som kom sprängande, ej var
någon annan än den käcka, outtröttliga gamla Milinski.

Naturligtvis gjorde han de båda tröttjagade flyktingarna genast
till fångar.

— Erkännen, att I varit med om att bortföra de båda
flickorna! sade han, sedan han låtit fråntaga dem vapnen.

— Herre, var oss nådig! bad då den ene.

— Vi vilja säga dig allt, lofvade den andre i ängslig ton.

— Nå ja, det skulle också hjälpa er bra litet, om ni försökte
neka, fortfor Tschang.

Då kom gamla Milinski som en hvirfvelvind och höll med
ett ryck in sin häst.

Långt efter henne kommo äfven Danilo och Janos’ öfriga
kamrater.

— Jaså, ha vi ändtligen de båda fina gossarna? skrattade
Milinski.

Och under det hon vigt svingade sig ur sadeln, fortfor hon:

— Det var tur, herre, att du kom och tvärt lade beslag på
på de båda gynnarna.

Tschang hälsade på det hjärtligaste på kvinnan och frågade
genast, hur det vore stäldt med de båda bortförda flickorna.

— Illa, mycket illa, herre, svarade kvinnan. Men på de här
båda skälmarna ska’ vi nog lösa tungan, de måste naturligtvis
upplysa oss om, hvart våra väninnor blifvit förda.

Och vänd till den ene fången, skrek hon:

— Skurk där! Svara genast! Hvar äro fångarna?

— Nåd! Ni ska få veta allt, svarade mannen. Tyvärr blefvo
flickorna, kort efter det soldaterna gifvit sig i väg, med våld oss
frånryckta af ett röfvarband.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/1080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free