Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 99. Danilos offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1130
snapphanar, som bortfört de båda flickorna. De ville inte närmare
undersöka saken, men gåfvo oss det rådet, att icke vidare komma
i vägen för mordellinerna, till hvilka de ju hörde.
Nu hade äfven Danilo och hans följeslagare hunnit fram.
Den förre yttrade i vemodsfull ton:
— Tschang, vi ha haft otur; man har fört oss på orätt spår,
Hade du varit hos oss, så skulle vi kanske ha varit klokare och
haft båttre tur. Råd oss, hvad vi nu skola göra; ty jag låter på
inga vilkor de där skurkarna behålla min Greta i sitt våld.
Tschang upplyste med få ord Danilo och dennes följeslagare
om hvad han nyss fått veta af de båda fångarna.
Hvad Danilos ögon tindrade och lyste, när han hörde, att han
nu ändå kunde hoppas återfinna Greta!
— Öfvertag du befälet, Tschang! sade han. Där du är, där
skall också lyckan gynna oss.
Tschang besinnade sig icke länge.
— Han befallde de båda fångarna föra honom och hans
vänner genaste vägen tilf det ställe, dit de trodde, att de båda
flickorna blifvit förda.
I själfva verket visste ju inte heller de någonting närmare
om den saken; men eftersom de voro bekanta i frakten, hade de
en aning, hvar mordellinerna slagit upp sitt läger.
Tschang Yao eggade de båda fångarnas ifver genom att till
dem i förskott utbetala en del af den dem tillförsäkrade
belöningen.
För de båda männen var det ju alldeles likgiltigt, hvem de
tjänade; ty de hade ju ställt sig i de båda officerarnas tjänst bara
för att förtjäna pängar.
När de närmade sig ruinen, erhjöd sig gamla Milinski att gå
före för att undersöka, om röfvarena uppehöllo sig där. Sedan
ville hon underrätta sina vänner om, från hvilket håll de borde
angripa.
Kvinnan satte denna sin plan i verkställighet.
Hon lyckades också obemärkt smyga sig fram ända till
ruinen, och snart hade hon upptäckt den där utställda vakten.
Det var henne emellertid icke nog, ty hufvudsaken för henne
var att få veta, hvar de andra röfvarena befunno sig.
Lyckan, gynnade henne emellertid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
