Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 99. Danilos offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1136
klyfta på andra sidan berget, där de voro skyddade för
soldaternas kulor.
De skyndade vidare.
Soldaterna hade hunnit fram till den plats, där Danilo stupat.
Officeren befallde dem se efter, om karlen ännu lefde.
Det var fallet.
Men att det forf led mot slutet med Danilo, det såg man vid
första ögonkastet.
Officeren tilltalade honom med orden:
— Säg, hvilka voro de personer, som du nyss varnade?
— Mordellinerna, svarade Danilo stönande.
— Röfvarena, menar du?
Danilo nickade.
— Då är du själf en röfvare ?
— Ja.
— Har du sett till ingeniörerna? Känner du dem?
Åter igen nickade Danilo.
— Voro de också här?
— Nej.
— Vet du, hvar de finnas?
— Ja.
— Hvar då?
— I Skutari.
— Karl, du ljuger.
— Sök dem i ruinen! stönade Danilo.
Han visste, att han nu måste dö. Men han visste också, att
vännerna redan flytt.
Men just därför ville han för Gretas skull göra dem en sista
god tjänst genom att narra soldaterna att med ett fruktlöst sökande
i ruinen öda sin tid.
Officeren befallde sitt manskap genomleta ruinen.
Sedan frågade han Danilo, hvar denne vore sårad.
Danilo tycktes redan vara ur stånd att tala.
— Vill du ha nådestöten? frågade officeren,
Då reste sig Danilo med uppbjudande af sin sista kraft upp
och sade med slocknande röst:
— Herre, hälsa Greta, ingeniörernas och grefvinnan Lillys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
