Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1148
— Bind henne! bafallde doktorn. Ser du, käring, nu ha vi
dig ändå.
Mot förväntan fogade sig kvinnan lugnt däri, att man fängslade
henne och band fast henne på hästen.
Då det var gjordt, kommenderade doktorn:
— Bort härifrån! Ännu äro vi ej i säkerhet. Ha ha, käring,
du skulle ej kunnat göra oss någon större tjänst än den att rätta
dig efter oss. Så vet då, att du ej återfår din frihet, innan du sagt
oss, hvar du gömt de pangar, som du stulit från din egen dotter
och hennes fästman. Nu kan du gärna få veta, att vi
hufvudsakligen därför kommit till Skutari.
Röfvarföljet fortsatte ridten samt förde Greta och gamla
Milinski med sig som fångar.
Enligt allt att döma var den gamla kvinnan mycket nöjd med
sin lott.
Att det skulle gå på detta sätt, det hade hon ju redan
förutsett; ty så oklok var hon ej, att hon hoppats, det man strax åter
skulle försätta henne på fri fot.
Hon hade i första rummet varit angelägen om att komma i
Gretas närhet för att afhålla röfvarena från att begå något brott
mot henne.
Men hufvudsakliga skälet, hvarför hon utsatt sig för den stora
faran, hade varit det, att non hoppats kunna leda vännerna på
röfvar-följets spår och i den afgörande stunden göra dem de bästa tjänster.
Ja, om möjligt vore, så ville hon befria Greta och med henne
gripa till flykten.
Hon hoppades, det hon förr eller senare skulle lyckas
öfverlästa röfvarena.
Om hon lyckades utföra denna sin plan en dag förr eller
senare, det var henne tämligen likgiltigt; ty hon var en seg, uthållig
natur, hvilken, när det gällde, äfven ägde stor själf behärskning och
med klok beräkning förstod att vänta.
Ändtligen hade röfvarena funnit ett bra gömställe, där de
beslöto att rasta.
De båda fångarna lyftes ned från hästarna.
Doktorn, hvilken nu betraktade sig som bandets ende ledare,
tillät Greta fritt röra sig inom ett visst begränsadt område.
Men gamla Milinski förblef fängslad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
