Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Se den mannen i ansiktet! När allt kommer omkring, är det kanske
rent af vännen Lewi.
— Gud och världen! Naturligtvis är jag Lewi, ropade mannen.
— Nå, det är tur för dig det, sade Brummer. Hvarför sa’ du
inte med det samma, hvem du var?
— Store Gud! Jag blef ju tvärt omkullkastad, och det så
obarmhärtigt grymt, som om jag råkat ut för röfvare, jämrade sig
juden. Jag kunde väl inte tänka mig, att ni icke först skulle se
efter, hvem ni hade att göra med. Jag har ju kommit för att
aflägga rapport och för att varna er för den fara, som hotar er.
— Fort, jude, gör det fort! Var välkommen! sade Brummer
hastigt. Som du ser, var det ett misstag; men jag hoppas, att du
ej tagit någon skada af förskräckelsen.
Lewi hade åter rest sig upp.
Han kände sig på ryggen och armarna; ty röfvarena hade
icke gripit tag i honom med lena silkestassar.
En af dem sade nu skrattande:
— Se så, var nu inte missnöjd med tillvaron, för det har du
inte skäl till. Hufvudet sitter ju fortfarande kvar på sin gamla plats,
och sedan vi fått klart ’för oss, hvem du egentligen är, behöfver du
heller inte vidare bäfva för lifvet.
Juden linkade bort till etc stenblock och slog sig ned på det.
— Hvad medför du för nyheter, Lewi? sporde Brummer.
— Mycket goda, men äfven mycket dåliga, ljöd svaret.
— Hvad du säger, utbrast Brummer. Har du rent af blifvit
ertappad, när du spanade efter grefvinnans tillflyktsort, och har du,
i stället för att ta reda på gömstället, fått ett kok stryk? Du ser
åtminstone precis så ut.
Juden suckade tungt.
— Du har gissat sanningen, herre, svarade han. Jag råkade
mycke’ illa ut. Redligen har jag förtjänat de pängar, som jag ännu
har att fordra af er. Janos, den förfärlige Janos upptäckte mig, och
han har totalt slagit sönder hela min rygg. Gud, hvad jag skrek
ack och ve! Men Janos hade intet förbarmande och upphörde ej
att slå, innan han trodde, att jag utandats min sista suck.
Här inföll doktorn brummande:
— Men, Lewi, allt det där är ju bisaker. Säg nu ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
