Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
— För sveda och värk? Hvad menar du.
— Jo, för alla de slag jag fått af d^n barbariskt grymme
Janos.
Brummer skrattade.
— Det är ju ditt eget fel, sade han. Hvarför släppte du till
din rygg? Den, som är nog dum att låta ertappa sig, får heller
inte beklaga sig, om han får göra en svidande intim bekantskap med
sin motståndares knytnäfvar.
— Gif mig pängarna, som du lofvat mig, doktor! |
— Ack, det är väl inte sådan förtviflad brådska heller. Vänta
vackert, tills vi förvissat oss om, att du verkligen gjort din sak så
bra, som du påstår! Du skulle ju här kunna prata en massa smörja,
och när vi sedan komme dit, vore du långt åt fanders med pängarna.
Vi stode där då grundkuggade och långnästa.
— Men, min bästa doktor, jag har ju gjort er en dubbel tjänst.
Du vet ju ännu inte alls, att Svarta djäfvulen och hans kamrater för
länge sedan skulle ha varit här, om jag icke på skickligt vis ledt
dem på orätt spår. Betala pängarna, och du skall få veta en stor
nyhet, som jag uppsnappat. Jag vill endast säga er så mycket,
som att kapten Mordelli befinner sig hos edra fiender, och att han
inte alls mår illa hos dem, emedan han spelar förrädare.
— Mordelli? John? skrek doktorn till. Jude, är det sannt,
hvad du nu säger?
— Jag kan svära på det vid våra patriarkers Gud. Jag har
ju med mina egna öron hört samtalet mellan den falske Mordelli
och Svarta djäfvulen. Han är falsk som galgträ, och han är så
uppbragt på er, emedan ni trolöst lämnat honom i sticket. Det tänker
han ge er betalt tör genom att lämna er i edra fienders händer.
— Ack, en sådan bof!
— Han skall återfå friheten, så snart Svarta djäfvulen fått
dig, doktor, i sina klor.
Doktor Brummers skadeglädje öfver Johns tillfångatagande
dämpades naturligtvis i betydlig grad af Lewis upplysningar.
Och det var ej att undra på.
Han kände ju blott allt för väl till Johns karaktär och
tänkesätt; därför kunde han ej i ringaste mån tvifla på judens
uppgifter.
John var ju en person, som utan betänkande förrådde sin bäste
Lilly II. * 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
