Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1158
nödtvunget måste afstå från att som trogen stridskamrat stanna vid
hans sida.
Tschang Yao hade egentligen inte alls någon skyldighet att
undan för undan så hjältemodigt och oförskräckt sätta sitt lif på
spel, ty han kämpade ju icke för sin egen fördels skull, utan hvad
han gjorde, led och offrade, det skedde af ädel människovänlighet,
uteslutande för att därigenom förhjälpa den lidande oskulden och
den rättvisa saken tiil seger.
Hans enda godtgörande skulle det blifva, om han en gång
kunde träda inför Anna Neuman och säga henne:
— Se, jag är Edvard Rehn, den man, som du var otrogen
mot, och som du på din jakt efter rikedom, glans, prakt, lycka och
nöje skattade så ringa. Hvad det blifvit af dig, det vet du bäst
själf; icke du kan vara stolt utan jag. Förr föraktade du, trolösa
varelse, mig och hånade min fattigdom, men nu föraktar jag dig.
Nu skulle du med glädje bli min hustru för att få sola dig i
glansen af min så surt och tungt förvärfvade lycka; men hvad du gjort,
det kan aldrig mera göras ogjordt. En kvinna, som förlorat sin
heder, som i sin åtrå efter glans, prakt och nöjen prisgifvit sin
oskuld, en sådan kvinna kan aldrig blifva en hederlig mans maka.
Folke Wallmark var den enda människa, för hvilken Edvard
Rehn, vår präktige Tschang Yao, i förtroende yppat, i hvilket
förhållande han förr stått till Anna Neuman.
Herr Wallmark hade fått veta, hur varmt och innerligt vännen
älskat den vackra flickan.
Edvard hade, sedan han genom Guds underbara skickelse på
jämförelsevis kort tid förvärfvat sig stor rikedom, från fjärran land
återvändt hem i hopp om att i Anna få återse en ångerfull.
Han skulle med glädje ha slutit henne i famn och förlåtit
henne allt, hvad en hederlig, rättänkande man öfver hufvud förmår
förlåta och urskulda; men så snart han kommit hem, hade han
fått höra, att Anna för alltid var förlorad för honom.
Hon hade på de världsliga lustarnas och lastens sidobana
glidit allt längre utför det sluttande planet.
Visserligen hade hon blifvit en stjärna på konstens himmel,
men inte ens en tiggerska skulle ha afundats Anna hennes heder;
ty inte ens själfva Edvard Rehn, en man af oklanderlig karaktär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
