Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171
om han icke tilis vidare lämnat gamla Milinski fria händer i hennes
samaritverksamhet.
Själf var han till följd af den mördande striden och det förfärliga
olycksslag, som genom Lillys sårande träffat honom, så uppskakad
och utmattad, att han var nära att digna och måste ha tid för att
åter kunna hämta sig.
Gamla Milinski befallde Zuleika tända på ett ljus och lysa, ty det
blef mycket fortare mörkt inne i det slutna rummet än ute i det fria.
Janos fick tillsägelse att fort hämta friskt vatten.
Lyckligtvis fanns det ett kärl att ta det i, och vatten var det
heller inte långt efter.
Men det var ett mycket betänkligt sår, som Lilly erhållit.
Kulan hade inträngt i högra sidan af bröstet, och det dröjde
en god stund, innan den gamla kvinnan lyckades taga ut den.
Men så snart det var gjordt, gaf Lilly tecken till lif ifrån sig.
Hon slog upp ögonen och frågade hviskande:
— Lefver min Folke?
Denne skyndade genast till.
— Min älskling, var inte orolig för mig! sade han. Jag är alldeles
oskadd. Gläd dig! Greta är räddad, faran är öfver, och den goda Milinski
bistår dig. Du skall tillfriskna för ditt barn, för mig och alla våra vänner.
— Tack! Tack! hviskade Lilly knappast hörbart.
Ett lyckligt leende förklarade hennes bleka, vackra ansikte.
Hennes ögon sökte ännu en gång Folke och Greta.
’ Sedan tillslöt hon dem åter.
Och tyst såsom i drömmen hviskade hon:
— Räddad! Räddad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
