Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 104. Beklagligt missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1186
tillstå sin kärlek. Jag skall bli den sista, som trugar mig på
honom. "Nu skulle jag aldrig mera kunna älska henne", det är
tydligt nog taladt. Ja, ja, han har kanske hyst ett flyktigt tycke för
mig; men — han har kanhända kommit att tänka på, att jag
hittills bara varit tjänarina. — O. hvad det smärtar! Nå, då vill jag
förblifva hvad jag hittills varit: en trogen tjänarinna. Men han
skall ej få skäl att beklaga sig öfver, att jag, det vill säga den, som
han ej mera kan älska, försöker truga sig på honom.
Vi, som känna orsaken till Tschang Yaos djupa bedröfvelse,
kunna ej annat än på det innerligaste beklaga, att den präktiga
Greta med afseende på hans kärlek så grundligt missförstått
honom.
Vi veta, att det var Folkes och Lillys innerligaste önskan, att
Edvard Rehn och Greta rätt snart måtte blifva ett genom
ömsesidig kärlek fullkomligt lyckligt par.
Lilly hade sagt Greta det, sedan hon af Folke lått veta,
hur kär Tschang hade henne, och att han med stilla sorg såge,
det hon just gent emot honom vore så skygg och
tillbakadragen.
Men Greta aktade och ärade Tschang Yao allt för högt, för
att hon först skulle ha låtit honom märka, hur kär hon redan sedan
lång tid tillbaka i hemlighet haft honom.
Hon visste, att det vore okvinligt, om hon gjorde något för
att framkalla en förklaring; hennes finkänslighet sade henne ju, att
det vore mannens sak att utan någon som helst påtryckning
förklara sig.
Hon hade uppmärksamt gifvit akt på honom.
Det hade därför icke undgått hennes uppmärksamhet, att
Tschang efter brefvets ankomst blifvit mycket tystlåten.
Denna hans tystlåtenhet hade hon ej kunnat förklara.
Strax därpå, sedan han helt oförmärkt förs /unnit ur vännernas
krets, hade hon saknat honom.
Naturligtvis hoppades hon i början, att han snart skulle komma
igen.
Men då han dröjde allt längre, stegrades hennes cro i sådan
grad, att hon slutligen gick för att se efter, hvart han egentligen
tagit vägen.
Äfven de andra vännerna saknade om en stund Tschang, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
