Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 106. Den förmente rivalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1194
■härliga naturpanoramat skänkte honom, när han i sin närhet hörde
snyftningar och gråt.
Var det väl att undra på, att han då tog sin blick från det
djupblåa hafvet, som så måleriskt i strålande solsken utbredde sig
där nere, och i stället sökte förvissa sig om, hvarför man fällde så
bittrå tårar här i hans närhet.
— Han älskar mig ej mera.
Dessa ord hade främlingen hört Greta yttra.
Denna klagan sade honom, att den unga flickan själf älskade
sannt och uppriktigt, och att hon var så olycklig, emedan hon
trodde, att hennes kärlek ej var förstådd och besvarad.
Det var ju blott helt naturligt, att främlingen nu försökte få
klart för sig, hur denna flicka egentligen såg ut, som kände sig
tillbakasatt af en man; ty om en man vänder sig bort från en
flicka, som han älskat, måste han väl ändå ha skäl därtill.
Den obekante behöfde inte alls smyga sig så utomordentligt
tyst närmare bersån; ty Greta gaf i sin smärta icke mera akt på,
hvad som försiggick omkring henne.
Hon stödde hufvudet i handen och stirrade, fördjupad’i dystra,
sorgsna tankar, drömmande framför sig.
Så snart den där nye mannen fått syn på Greta, ryckte han
till liksom för en elektrisk stöt.
— Så vacker, o, så vacker! mumlade han helt tyst för sig
själf. Hvad hon är lik henne . . . henne . . .
Han blef förtjust, ja, formligen berusad af den underbart
älskliga anblick, som Greta erbjöd.
Skulle en så vacker flicka ha blifvit tillbakasatt af en man,
som redan en gång älskat henne?
Ett sådant tillbakasättande var så mycket obegripligare, som
ju mildhet och hjärtegodhet tydligt stodo skrifna i denna flickas
ädla drag.
Hennes blåa ögon strålade af himmelsk mildhet, oegennytta
och trofasthet.
Dessa vackra ögon voro en själens spegel, som ej kunde bedraga.
Men om främlingen det oaktadt ännu skulle ha misstänkt, att
den unga flickan vore skulden till brytningen med den älskade
mannen, skulle likväl de ord, som han nu hörde henne yttra, ha upplyst
.honom om hans misstag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
