Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 106. Den förmente rivalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1197
att gå upp på mitt rum, så ber jag er bevekande att ej yttra ett
ord mera om denna sak.
— Ja, ja, käraste Greta, vi uppfylla så gärna alla dina
önskningar, svarade Lilly; men du förstår väl, att vi måste bli
bekymrade för din skull, när vi se, att du gråtit. Det gör väl ingen utan
orsak.
— Nåväl, så vet, att jag känner mig sjuk! sade nu Greta.
Jag öfverfölls af ett plötsligt illamående, men lyckligtvis gick det fort
öfver. Får jag nu bara en kopp té, så blir nog allt bra igen.
Greta tog plats vid bordet, så att hon kom att sitta i
närheten af fönstret.
När hon tagit plats, skrattade hon, om också tvunget, och utbrast:
— Se så, låt oss nu vara riktigt glada! Icke sannt, fru
Milinski, äfven ni är ju af den åsikten, att ett glädtigt sinne är den
bästa medicinen mot hvarje sjukdom?
Alla bemödade sig om att vara så muntra som möjligt, men
alla kände tydligt, att Gretas glädtighet var tvungen, och att hon
helst skulle ha velat gråta.
Men Lilly och Lea voro allt för finkänsliga och hänsynsfulla
för att å nyo ansätta väninnan med frågor; för öfrigt hoppades de,
att Greta, bara hon hunnit lugna sig, själfmant skulle för dem yppa
sina bekymmer.
Det skulle ju i annat fall ha varit den första hemligheten, som
Greta haft för sina väninnor.
Då öppnades å nyo dörren, och Edvard Rehn steg i Folkes
sällskap in i rummet.
Alla fruntimren, med undantag af Greta, hälsade med glädje
vännernas ankomst. Men Greta låtsade, som toge hon icke alls
någon notis därom.
Hon såg ut genom fönstret och sade, liksom om man hittills
talat om vädret och andra mera likgiltiga ting:
— Ja, dagen är alldeles ovanligt vacker, och jag kommer inte
att stanna inne länge. Ute i det fria är det bra mycket angenämare.
Tschang Yao närmade sig det dukade bordet och ursäktade
sig både hos Lilly och Lea med några vänliga ord för sin oartighet
att stanna så länge på sitt rum. Han hade där skrifvit ett bref,
och tiden hade därunder gått mycket fortare, än han anat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
