Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 109. Förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner, tillåter jag mig för er presentera min fästmö som fru
grefvinnan Lillys syster.
Då utbrast Lilly jublande:
— Greta! Min syster! O Gud, min aning! Syster, syster,
du är ju våra föräldrars röfvade barn, min innerligt älskade syster.
Lilly hade hastigt rest sig upp.
Med utbredda armar skyndade hon emot Greta, och i det hon
omfamnade, kysste och smekte henne, ropade hon gång på gång:
— Syster, min goda, älskade syster! Ja, ja, vi äro ju så lika,
och porträttet, som finnes där hemma, visar med omisskännlig
tydlighet dina drag. Att du var min syster, Greta, det har jag länge
anat; ty jag har på ett alldeles särskildt sätt känt mig dragen till
dig. Ja, sannerligen tycker jag inte nu, att jag varit slagen med
blindhet, eftersom jag icke långt före detta upptäckt den lycka, som
nu blifvit mig förkunnad.
Greta besvarade systerns smekningar.
Men hon var ännu så gladt öfverraskad och upskakad, att
hon, leende under tårar, endast förmådde framstamma orden:
— Lilly — min syster — du är min syster. Hvilken lycka!
— O Gud, är det verkligen möjligt?
Sedan hopknäppte hon sina händer och sade:
— Sannerligen ske inte äfven nu för tiden under. De döda
lefva ännu, och de försvunna komma igen. Vår väninnas fiender
hade ondt i sinnet, men Gud har i sin nåd vändt allt till godo.
Nu vet jag, att jag endast var ett verktyg i Guds hand, när jag
den där gången fattade det beslutet att ställa mig i den lidande
oskuldens tjänst.
Grefvinnan Lilly, som hörde dessa ord, befriade sig med mildt
våld ur systerns omfamning, räckte Edvard handen och sade:
— Ja, ja, det har Gud gjort. Med hand och jublande hjärta
frambär jag ännu en gång till er, vår redlige, trofaste, oförskräckte
vän, vår djupt kända tacksamhet, till er, som i försynens
outransakliga rådslut blifvit utsedd till vår räddare. Mina vänner, stunden
är så helig, så allvarlig och likväl af så glad natur, att allt det,
som jag och I allesamman känna, icke kan uttryckas bättre än med
psalmistens vackra ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
