Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 110. Lycklig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1244
Det var fallet.
Allt var redo till den afhållna härskarinnans mottagande.
Sedan någon tid tillbaka var också den gamle parkvaktaran,
som en tid varit sinnessjuk, åter på sin post.
När gubben hörde, alt herr Liljefeldt och hans dotter Hildur
voro där, kom han skyndande och utbad sig ett samtal med
hof-rättsrådet.
— Nå-å, min käre Karlstedt, fullt kry igen? tilltalade herr
Liljefeldt^så vänligt den gamle parkvaktaren.
— Ja, herr hofrättsråd, de dystra molnen ha dragit förbi, och
sanningens ljus har segerrikt brutit sig fram.
— Ni önskar tala med mig, Karlstedt, fortfor herr Liljefeldt.
— Så är det, herr hofrättsråd. Men jag är nästan rädd för,
att ni ska’ skratta åt mig och tro, att det ännu ej står riktigt rätt
till i mitt hufvud, när ni får höra, hvarom fråga är.
Hofrättsrådet svarade leende:
— Ni gör mig nyfiken, min viin. A4en i öfrigt kan ni vara
alldeles lugn, ty ni ser lyckligtvis inte alls sjuk ut. Låt höra alltså!
— Jo, sade då den gamle parkvaktaren, herr hofrättsrådet
känner ju också Greta, vår nådiga fru grefvinnas kammarjungfru?
— Ja visst, min käre gubbe. Har ni händelsevis någon aning
om, hvem Greta egentligen är?
Karlstedt såg förvånad på hofrättsrådet.
— Ja, sade han, just därför önskade jag nu tala med herr
hofrättsrådet.
— Nå, hvad vet ni då?
— Ack, herr hofrättsråd, det är egentligen bara en förmodan
af mig; men jag tror i alla fall, att jag inte misstagit mig.
— Så, så. Nå, tala då bara, käre Karlstedt! Kanske är jag
i tillfälle att bekräfta er förmodan.
— Det tror jag väl knappast, herr hofrättsråd, ty det är en
historia, om hvilken ni ej kan ha er någonting bekant. Jag vill
fatta mig helt kort.
— Jag är, som sagdt, nyfiken.
Parkvaktaren började berätta:
— När jag första gången såg Greta här, trodde jag bestämdt,
att jag hade grefvinnan Lilly framför mig, och jag tilltalade henne
också med: fru grefvinnan. När hon då sade mig, att hon endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
