Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 113. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1269
Grefven prisade sin lyckliga stjärna, som låtit honom finna
denne gubbe, med hvars tillhjälp han nu ändå skulle komma i
besittning af den stora skatt, som han genom ett rånmord tillskansat
sig, men som sedan blifvit honom frånröfvad af gumman Milinski,
hans älskarinnas mor.
Hade han bara väl funnit gömstället, där skatten låg förvarad,
så kunde han sedan godtyckligt affärda gubben, och han beslöt
redan nu att ej dela broderligt med denne.
Minst tre fjärdedelar ämnade han behålla för sin del, och ville
inte gubben vara nöjd med resten, så kunde han slippa den också
och i stället för sitt besvär bli förpassad till en bättre värld.
Sådana lömska baktankar sysselsatte grefven, där han nu red
vägen fram vid gubbens sida.
Hästarna fingo sträcka ut, ty grefven var naturligtvis mycket
ifrig att så fort som möjligt komma till målet.
Han befann sig i den angenämaste sinnesstämning.
Snart skulle han ju vara rik, och sedan skulle han så mycket
lättare kunna sätta sina mordiska hämdplaner i verkställighet,
Nu först skulle han bli fruktansvärd tör Lilly och alla dem,
som ställt sig på hennes sida.
Det bar i väg in bland bergen.
Slutligen kommo de båda ryttarna in i en trång, djup dal med
höga berg på ömse sidor.
— Här måste det vara, förklarade vägvisaren.
Man red nu långsamt framåt, och grefven såg sig spejande
om åt båda sidor.
Det var så ensligt och så ängslande tyst rundt omkring.
Ändtligen höll gubben, som red före, kusin häst, pekade upp
mot en klippa och sade:
— Om jag inte misstar mig allt för mycket, så måste
gumman Milinski ha sitt kassahvalf där uppe.
Grefven svingade sig genast ur sadeln.
Gubben följde hans exempel.
Sedan bundo de hästarna vid ett träd nere i dalen och
klättrade så upp till det af vägvisaren utpekade stället.
Ändtligen voro de där.
Då utbrast grefven jublande:
— Alldeles riktigt! Här är ingången tiil en grotta, och här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
