- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
1274

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 113. Syndens lön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,1274

Det fanns här ingen annan utväg, än att söka beveka den
gamla kvinnan till mildhet.

Han började alltså i de mest bevekande ordalag anropa henne
om nåd och förbarmande.

Det fick han hålla på med en stund utan att få svar.
Slutligen utlät sig kvinnan:

— Hm! Du lägger inte dina ord illa, när du ber för
lif-hanken. Man skulle nästan kunna bli rörd. Men när man vet,
hur du burit dig åt mot din egen hustru, som ju är en ängel i
godhet och skönaet, hur du med berådt mod, med vett och vilja
traktat efter hennes lif, när man vidare vet, hur du, gifta karlen,
lade försåt för oerfarna flickor för att bringa dem på fall och störta
dem i fördärfvet, då kan man icke tycka synd om en sådan bof,
då förkväfves allt medlidande.

Grefven fortfor att tigga och be.

Gamla Milinski afbröt honom med orden:

— Du kan gärna bespara dig allt onödigt prat i den stilen.
Här står en mor, som svurit att hämnas på den usling, som
beröfvat henne hennes enda barn, och denna mor upprepar ännu en
gång sin ed. Du vet alltså din dom.

Den stackars fången var i en förfärlig vånda. Ångestsvetten
lackade från hans panna, och han bad både med blickar och ord
så bevekande för sitt lif.

Gamla Milinski hade ju flerfaldiga gånger visat, att hon icke
saknade hjärta.

Nu såg det emellertid ut, som om detta i en hast förvandlats
till sten.

Hon stod där okänslig, obeveklig.

Till sist yttrade hon:

— Vi ha nu uppgjort räkningen med hvarandra. För dig
återstår nu endast att äfven göra upp räkningen med din Gud. Gör
det, så godt du kan!

— Nåd! Förbarmande!

— Zuleimas mor måste hålla sin ed. Hon har nu redt din
graf. Lägg dig till ro i den!

Med dessa ord lämnade den gamla kvinnan grottan, följd af
sin fånges bevekande böner.

Hon svarade honom icke vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/1226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free