Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - A) Före reformationen - 7. Carl - 8. Bengt - 9. Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då konungen med en här drog öfver till Estland för att där
utbreda kristendomen, medföljde såväl hans jarl, Carl den döfve, som
dennes brorson, biskop Carl. De landstego på Estlands västkust vid Rotala
(en kyrkosocken vid Hapsal, nu kallad Röthel) och stupade där båda
1220 8/8.
8. Bengt, ”dominus Benedictus frater Episcopi Caroli” och
sålunda företrädarens broder, blef biskop redan 1220 och var en för
kyrkans anseende och förkofran synnerligen nitisk och verksam man. Han
stiftade af egna medel S:t Nicolai altare och præbenda i Linköping
och invigde följande år Mariæ kyrka i Visby, utfärdade bref till
förmån för Nydala kloster, förde ”tiondefrågan till sin fullbordan” inom
Östergötland, mottog från påfven flera bref angående ordnandet af
stiftets och kyrkans angelägenheter, erhöll rättighet att i påfvens ställe
gifva aflösning för mindre brott samt — såsom något synnerligen
anmärkningsvärdt — fick påfven Gregorii IX :s tillåtelsebref den 2 nov.
1232 att vid Linköpings domkyrka, som ”a tempore, cuius non exstat
memoria, nullos canonicos habuisset”, tillförordna sådana med de
erforderliga värdigheterna. År 1241 gåfvo ärkebiskopen och rikets
öfriga biskopar sin bekräftelse åt ”de prebendestiftelser, som af biskop
Bengt blifvit gjorda till Linköpings domkyrka”.
På sin anmälan till påfven, att han ”påbegynt kyrkobyggnad i
Linköping”, samt att arbetet ”ehuru ädelt var kostsamt”, vann han, att
påfven ställde en uppmaning till alla klerker och prelater att däruti
bistå honom 1232 2/11. Åt de munkordnar, som vid denna tid började
att i städerna anlägga lärda skolor, skänkte han sitt understöd och sin
uppmuntran. Så kommo franciskaner till Visby redan 1233 och
därifrån till Söderköping 1235.
Efter att kraftigt hafva verkat för sin östgötakyrkas ordnande
äfven med afseende på prästerskap, prostar, kyrkor och kyrklig
ordning, afled han 1237 4/1 och fick en värdig efterträdare i
9. Lars (Laurentius), som fullföljde företrädarens verk och
fullbordade kapitelbildningen, därvid han inrättade och med biskopstionde
understödde ett 6:te kanikämbete 1247. Äfven sockenbildningen
utvecklades af honom ända därhän, att en påflig legat redan nu, i
medlet af 13:de årh., kunde säga, att ”alla kyrkorna i Linköpings stift voro
aldeles fullbyggde”.
Vid konung Valdemars kröning af biskop Lars i Linköpings ännu
ofullbordade domkyrka i april 1251 utfärdade konungen ett öppet
bref, hvari han ”med samtycke och bifall af sin käre fader och moder”
skänkte 2:ne hemman Eaby(?) och Sätuna med allt, hvad därtill hörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
