Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 26. Claus Canuti eller Nicolaus Hvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meenige man vthan ödmiuchet och troohet förmerckt haffwe. Så
behagar oss sådant wäl”– – –
”Thernest – – – att någre skalker kunne änn nu finnes medt
iblandt, synnerligen j the Sokner Högzby, Fagerhult, Mölsladöösz
(Mönsterås), Morlunda, thet wij ocb wäl tro schole, så wåre gott, att the
som befalningarna haffwe wilde någet ythermere, änn som nu skeer,
haffwe acht och tilsyn medt samme sälskap. Så kunne the ju altijdt
finne rådt och lemper till, anten medt godo eller onde, att komme
them aff wägen, men hwardt ther nu tilgiort bliffwer, kunne wij icke
wete, Endoch the altijdt nog ther om förmanede äre. Och effther ther
i Östergötelandt finnes jw så wel ogresz ocb skalker som annerstedtz,
är oss endelis underligit, att i platt inthit beröre, hure ther till står,
må i ware förtänckte, när j komme hijt up, att i då yttermere lathe
oss förstå om alle läjligheter, så wäl i Östergötlandt som i Smålandt” —
”Så förmerckie wi och, att någre mistänckte prester ocb Papister
äre stämpde up til Linchöping, them j icke wele lathe komme theris
koss för änn j haffwe waridt her uppe hoss oss, thet är oss icke häller
ubehageligit.” – – –
”Hwadt j ythermere, både aff Östergötlandt och Smålandt, och
annerstedtz förnimmendes warde, att j altijdt giffwe oss ther om
tilkenne”.
Angående den senare visitationen gaf konungen honom 1550 3/2
följande föreskrifter: ”att then meenige man rätteligenn udi theris
sielsalighet lärde och underwista bliffwe motte, och elliest förhöre och
utslijte alle the clagemål och ärender, som udi the religions saker
ther förefalle kunne”. Man märker, att det är ”summus episcopus”,
som talar.
Enär emellertid biskopen ”troligen och flijteligenn driffwer gudtz
clare och reene ordt, och förståår sitt förelagde ämbete, som honom
rätteligen bör, och elliest bewijser sig emot oss och Rijket, som en
rättrådig ocb tro Vndersåthe skyllig och plichtig är”, så erhåller han
biskopstionden af Vifolka härad 1544 28/7 samt tionden från Skepsås
1545 2/1 Biskopsbro (nu Kungsbro) i Vreta kloster 1546 23/8 och tvänne
gårdar i sistnämnda socken 1552 4/8.
När domkyrkan 1548 härjats af eld, lade konungen följande år
beslag på det bly, som tillvaratogs efter branden, hvarefter han 1551
befallde, att domkyrkan i stället skulle täckas ”medh all then bruthen
Kåper, som finnes udi alle Kyrckierne utöffer hela Linköpungs stigt”.
Till kyrkans prydande befallde konungen M. Claes att beställa ”en
sköntt ornament ved höge altaredt” och att därtill anskaffa ”en
kunstig snidkere ifrå Tyslangh”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
