Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 31. Jonas Kylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 53
På sitt åttonde år skickades lian till sin morbroder ”Her Påwel”,
som var kyrkoherde i Vimmerby, ”at han ther skulle lära läsa af Book”.
Som fadren lofvat honom att få studera, men syntes förhala tiden med
löftets uppfyllande, begaf han sig, då han var på ll:te året, fadren ove-
tande till Linköping, där han kom in i trivialskolan. När han reste
till Upsala, fick han af fadren följande förmaningar: 1. At han–––-
skulle altijdh fruchta Gudh. 2. Wachta sigh för ondt ocli skadeligit
omgänge. 3. Aehta flitigt sin Book, at han medh tiden kunde blitfva
tienlig vtlii thet wyrdiga Predichoembete, ty ther til, sade fadren, haf-
wer iag tigh aldeles ärnat–––- .
Under sin vistelse i Stockholm förskaffade han sig en inkomst ge-
nom att leda koralsången vid gudstjänsterna å Kungl. slottet. Då han
af brist på medel måste i Wittenberg afbryta sina studier och resa
hem, föranstaltade företrädaren om en insamling bland prästerskapet
samt förskaffade honom ett kungligt stipendium, så att han kunde åter-
vända och fullborda sina studier. Hans flit och lärdom väckte omsider
uppmärksamhet bland de höglärde männen, ”läsemestarne”, vid uni-
versitetet, så att de tillskrefvo svenska regeringen och domkapitlet i
Linköping, ”at the wille låta sigh wårda om honom och förmoda, at han
medh tiden wijserligh en märkeligh man bliffua skulle”. Hans ekono-
miska trångmål blefvo emellertid synnerligen stora, men då ”Ypwäktee
Gud många studenter, som begärade, at han wille hålla exercitia pri-
vata medh them, fick thermedh förtiena sigh aff them myckit gott”.
En af stadens rådsherrar vidtalade också honom att öfva honom
i latinska språket. Härför fick han årligen en ”berömeligh ähreskänck”
af 30 joachimsdalrar och frij wåningh. Hans anseende för lärdom var
så stort, att då han tog ”gradum Magisterij”, akademien ”tlien honom
gratis Confererade, medh hederliga ähreskriffter”.
Redan 1603 kallades han ”til Stockholms stadh at bliffua ther Pa-
stor” och 1604 till kyrkoherde i Mariestad, hvilka befattningar han dock
undanbad sig. När han valdes till biskop, sökte han ”medh gråtande
tårar” undslippa det erbjudna ämbetet, men måste dock ”effter Gudz
och höga öffuerlieetennes willia thetta beswärliga embetet wedertaga”.
Som biskop var Kylander vaksam och myndig och nitälskade med
allvar för ordning och gudsfruktan. ”Emot oordningar och förargel-
ser, så wäl vthi Collatser och Gästebudh såsom annorstädes, liaffuer
han hafft ett stoort nijt”, hvilket ådrog honom ovänskap där och hvar,
"Then dock strax förgången är”, såsom det heter i personalierna.
När pesten 1622 hemsökte stiftet, och man klagade öfver, att flera
präster underläto att besöka de sjuka och begrafva de döda, och att
personer, som åtföljt de smittades lik, bortvisades från kyrkorna, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
