Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 39. Haquin Spegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 79
deltog i utarbetandet af kyrkolagen, bandboken ocli psalmboken, hvar-
emot den af honom utgifna katekesen blef ogillad och förbjuden.
Som predikant fick han af samtida det vitsordet: primus inter
pares. Se vidare härom: Tottie, Haquin Spegel såsom kateket och
homilet, Ups. 1890.
Ryktbarast är dock Spegel som psalmförfattare. I 1695 års psalm-
bok har han författat 38, öfversatt 21 och förbättrat 2 psalmer, af
hvilka 30 äro behållna i psalmboken af 1819. På vingarna af sin andakt
och sin sång har genom dem den fromme Spegel renat och upplyft
våra, våra fäders och förfäders hjärtan. Se något härom i ”En bref-
växling mellan Swedberg och Spegel” (i Kyrkohistorisk årsskrift 1900).
Han var synnerligen nitisk i att främja allt, som ibland folket
kunde sprida ljus och kunskaper, hvarföre han ock understödde ko-
nungens bemödande att hos folket främja en allmännare innanläsning
och en fullständigare kristendomskunskap. I sina arbeten begagnade
han oftast svenska språket, för att så många som möjligt skulle kunna
läsa dem. Han föreslog ock, att nattvardsungdomen skulle konfir-
meras. Han var mera klarsynt och fördomsfri än sina flesta sam-
tida och lät sig icke vilseledas till att i sina skrifter följa Eudbecks
orimliga, om än snillrika åsikter om Sveriges forntid.
Till den unge Carl XII framställde han den önskan, att han skulle
läsa icke blott bedrifterna af en hop hedniska krigare, en Cimon,
Alcibiades, Alexander m. fl. utan fast hellre den kristne kejsar Con-
stantins hjältebragder.
Såsom sina flesta samtida var Spegel i hög grad konungsligt sin-
nad. Vid riksdagen 1682 föreslog han en så dryg bevillning på prä-
sterna, att de påstodo, att de hellre ville afstå sina prästgårdar än
betala en sådan gärd. Sin benägenhet för enväldet har han uttalat
i följande ord: ”Hud hafver uppsatt konungarne i så högt anseende
och i så majestätlig värdighet, att han gjort dem till sitt rikes ämbets-
män, ja sagt, att de äro gudar ; ty de äro i ordningen utom Gud de
främsta, näst Gud de andra, och i öfrigt ingen annan än Gud under-
kastade. De behöfva därför icke tillskrifva någon annan än honom
den makt och myndighet, som de äga”.
Dessa åsikter förenades med en lika djup tillgifvenhet för konun-
gens person. De nyårsbref, med hvilka konungen senare af Spegel upp-
vaktades, blefvo därföre fulla af de mest uppskrufvade loford. Så
skrifver han t. ex. 1695: ”Eders majestät ensam öfvergår sin herr
faders hjältedygder, dem ingen annan konung förmår jämlikna. —
Eders majestäts välgärningar under årets lopp äro så många som årets
timmar. — Eders majestät för ett så heligt lefverne, att alla undra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
