Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 53. Carl Johan Gustaf Wilhelm Charleville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 153
vid olijälpligen till korta. — Då drog kan sig mot slutet af 1870-talet,
misskänd från såväl höger- som vänsterhåll, tillbaka oeh började närma
sig en mera objektivt kyrklig uppfattning.
Sitt litterata uttryck för detta omslag gaf han L de båda betraktel-
serna af år 1877 ”Söken stadens bästa” och ”Trons frihet och kärlekens’
tvång” samt i ”Frikyrkan och statskyrkan” af samma år, den sista vis-
serligen icke författad af honom själf utan öfversatt från norskan, men
dock i hvarje fall innehållande ett tillkännagifvande, att han väsent-
ligen modifierat sin ståndpunkt, om han än allt framgent bibehöll sina
lågkyrkliga sympatier. Detta var 1877, alltså samma år, då han ut-
nämndes till teol. d:r, och en honom förut närstående väns och fram-
stående partichefs hysta farhåga, att doktorshatten skulle ”falla ho-
nom ned öfver ögonen”, gick alltså i fullbordan.
Detta mognande i kyrklig åskådning i förening med hans varma
och värmande kärlek, som lade ett växande drag af mild blidhet öfver
hela hans personlighet, gjorde, att han, som vid sin utnämning till
biskop icke af sitt stift mottogs med odelad sympati, dock under sitt
episkopat hann att förvärfva sig odelad vördnad och kärlek, känslor,
som ock omfattade hans hem, där hans hängifna maka med bedjande
hjärta delade sin makes ämbetssorger.
Den allt fulltonigare evangeliska klang, som med tiden utmärkte
biskop Charlevilles förkunnelse, gaf sig förnämligast tillkänna i hans •
skriftetal, om hvilka han själf yttrade, att han mindes en tid, då han
”dundrade” i dessa tal. ”Men — tillägger han — det har jag lagt
bort. Nu vill jag i dem mer än eljest tala med den gode Herdens
allraljufvaste stämma.”
Biskop Ch., som mera var en de starka känslornas och de kraftiga
uttryckens än en de djupa och originella tankarnas man, var icke ägnad
att utöfva något större inflytande på det kyrkopolitiska lifvet vid de
kyrkomöten, som han dels såsom stiftsombud dels såsom själfskrifven
ledamot bevistade. Men synnerligen väl stämde det med hans läggning,
då han, den intresserade barnaläraren, insattes som ledamot i 1869 års
katekeskommitté, liksom oelc när han, den framstående pastorn, lifligt
tog del såväl i frågan om nya predikotexter i fastan som från sin mera
subjektiva synpunkt i den, så länge däraf något finnes kvar, alltid ak-
tuella konfirmationsfrågan.
Såsom stiftschef nitisk, visiterade han träget inom sitt vidsträckta
stift, och var därvid alltid hjärtligt väntad och välkomnad.
Liksom han därvid alltid gladdes öfver de ljusa punkter, som lyste
fram i församlingarna, hade han alltid ett uppmuntrans ord till för-
samlingslärarne, och anspråkslös, flärdfri och humoristisk, lämnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
