Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 189
Genom dessa sina resor förvärfvade lian sig stor humanistisk bild-
ning, så att han med lätthet talade utom de lärda språken äfven fran-
ska, italienska, tyska, engelska och holländska, någonting enastående
på den tiden. Han var dessutom utrustad med lysande naturgåfvor,
uttryckte sig snillrikt, kvickt och träffande, hvarföre han var samtliga
professorerna i Lund öfverlägsen. Det vill synas, som om detta fram-
kallat någon afundsjuka, hvarföre de ej ville lämna honom något in-
flytande. Det uppstod därför flera stormiga uppträden i consistorium
academicum, hvilka i minnet återkalla uppträdena från universitetets
första tid, hvarpå exempel anföras i Cavallin, Lunds stifts herdaminne,
I, Lund 1854, sidd. 403, 404. Dessutom gjorde han sitt till för att ge-
nom sina kvicka, ja elaka infall reta sina kolleger, hvarpå följande
exempel må anföras. J. J. von Döbeln, som var med. prof., infann sig
en gång för att opponera extra på en afhandling, för hvilken I. var
preses. Nu var det allmänt kändt, att v. D. var mycket girig, och att
han för att förtjäna penningar nyligen åtagit sig att leverera skor till
ett regemente. Just som v. D. trädde fram, hälsade honom I. med de
orden: ”Exue calceos, quia locus sacer est”, hvarvid studenterna brusto
i skratt och v. D. af vrede ej kunde få fram ett enda ord.
Däremot var han synnerligen populär hland studenterna. När Carl
NII kommit tillbaka till Sverige och vistades i Lund, hvarom se Setter-
dahl, Östgöta nation i Lund, Linköping 1913, sidd. 26, 27, tänkte haln
taga till soldater de studenter, som i examen ej kunde visa sig hafva
gjort några framsteg i studier. På den till examen utsatta tiden infann
sig ingen enda student. Det var prof. I., som gifvit studenterna det rådet
att stanna hemma. Han blef anklagad, men man kunde ej komma åt ho-
nom. Med rätta heter det därföre om honom i Lunds universitets hi-
storia, att han ej alltid använde sina lysande naturgåfvor och bild-
ningens företräden på ett sätt, som lände honom själf och universitetet
till gagn och heder. Ej underligt att professorerna i Lund voro glada
•öfver att blifva honom kvitt, och att han själf var belåten med att för-
flyttas från Lund. ”Tliet är eftertänkeligit”, heter det i likpredikan,
”at then Salige Herren, som uti Skåne satt uti ett mycket godt wäl-
stånd, gich ther utur, ifrån sin Släckt, uti thet Land, dit Han förord-
nat war, och såg icke, såsom Lotz hustru tilbaka efter sina ägodelar,
hwilket wij hörde Honom sielf säija, tå Han, Ny-Års Dagen 1718, i
thetta HErrans Huus giorde sin första Prädikan.”
Att han var en synnerligen framstående predikant, framgår af pa-
rentationen, där det heter bland annat: ”–––––– novimus, quotquot
attenti novum velut Ghrysostomum aut Hieronymum auscultabamus;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
