Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Domprostar.
contentus mercede, per idem tempus institui, qu® profecto usibus mem
non suffecisset, nisi Stipendio Regio paupertas mea, Deo sic providenie,
bis fnisset levata, indulgentia Celsissimi Comitis Gronhjelmn, bena-
toris Regis Eegniqö, ut & Academie Upsaliensis Cancellarii Illustnssimi,
commendante Amplissima facultate Pbilosopbica unammeter.
Reversus Upsaliam una cum studiis theologicis & philosoplueis,
quiuqé ferme annos tribui linguis orientalibus; quiuqé vero reliquos
studiis mathematicis trivi. Hisce postquam paulisper mclarueram,
lautiores mihi varim oblatm sunt eouditiones apud summm digmtudims
viros, quorum filii mem concredereutur iustitutioni: nolux autem iterum
experiri divortium a Musis Academicis; probe expertus quam difticilis
sit ad eas reditus juveni novercante fortuna laboranti.
Såsom följer af det föregående hade han under hela sm studietic
varit sysselsatt med att undervisa och kom sålunda val rustad or si
kall till Linköpings gymnasium, där han var lärare i ej nnnc re au
år under hvilken tid han ägnade alla sina krafter åt ungdomens under-
visning med synnerligen stor skicklighet, så att han på sm tid ansågs
som gymnasiets utmärktaste lärare. Enär han, såsom han ock meddelat
i sin själfbiografi, under sin studietid haft att kampa med stor tat ig
dom, hjälpte han särskildt fattige studerande, hvilka i allt kunde vanda
sio- till honom såsom till en ”Far”, med hvilket namn han benämndes af
sina gymnasister, ja äfven af stadsborna, särskildt af nodens barn,
hvilka han frikostigt hjälpte.
En gymnasist tolkade vid hans graf sina känslor sa.
Ack! gråt, min Själ, känn fritt din smärta;
Mitt stöd, min Far, mitt Alt ju dog:
Kan jag med tåre-floder nog
E11 teckning ge utaf Hans hjerta?
Jag fattig, ung och värnlös var;
Jag usla hopen skulle öka
Och med min staf min lycka söka,
Men Do.ctor SPAESCHUCH blef min Far.
Till och med den frivole Harlingsson, han, som aldrig grat, enligt
hvad biskop L. påstod, kvad vid hans graf.
Han aldrig hjordens herre var,
Ej myndigt HERRans Nåd för trälar han predikar,
Til Gud Han ledde sina Likar,
Och blef Han mer än Vän, så blef Han Deras F ar.
Af hvad han fick Han til det nästet bar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
