Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 219
genom sin fastliet, parad med kärlek, som ingaf en välgörande känsla
af trygghet under hans ledning, samt genom sin bepröfvade insikt och
sitt klara omdöme, hvarigenom han — om än suaviter in modo — dock
med kraft gjorde sitt gagnande inflytande gällande.
Såsom domprost lämnade han efter sig minnet af en kunskapsrik
och gediget bildad, i det praktiska lifvet dugande och rådig, i sitt upp-
trädande enkel och flärdlös man med en ovanlig förmåga att med be-
varande af egen själfständighet kunna umgås med människor af olika
kynnen och lynnen. Hans hem utmärkte sig för mycken gästfrihet och
hjälpsamhet.
På somrarna bodde han på Smestad i S:t Lars, livilken gård han
ägde.
På grund af sin lågmäldhet hade han ej lätt att göra sig hörd i
domkyrkan, hvilket måste beklagas, ty hans predikningar voro ehuru
enkla och flärdfria dock gedigna och kristligt uppbyggande och fäste
sig lifligt i minnet.
När biskopsstolen i Kalmar blef ledig genom biskop Genbergs död,
skyndade sig Kalmar stifts prästerskap att såsom biskop återbörda sin
gamle afhållne rektor. Med känslor af vördnad och kärlek mottogs han
i stiftet som en allmänt värderad och afhållen vän, hvilken återgafs åt
sina vänner.
Till hela sin läggning var han kyrkligt konservativ. — I sin äm-
betsförvaltning var han en administrativ förmåga af första rang. Hans
utslag och utlåtanden voro lika enkla och klara i formen som sinnrika
och mästerliga i bevisföringen. — Med förtroende, ja med frötrolighet
kunde man nalkas honom, ty man möttes af en oskrymtad välvilja, och
af en öppenhjärtighet, fri från all nedlåtenhet.
Det var ett långt afstånd mellan gossen i det småländska hemmet
och biskopen i Kalmar. Han steg från grad till grad: rektor, domprost,
biskop, men ingenting steg honom åt hufvudet.
Sund och ofördärfvad till kropp och själ bibehöll han ännu j)å äldre
dagar detta själslugn, som räcker till för allt. Och när en akut åkomma
slutligen brutit hans hälsa, på grund hvaraf han ej kunde bevista de
båda sista kyrkomötena under hans tid, bibehöll han dock sina själs-
krafter i det närmaste oförsvagade. Han öfverlefde icke sig själf utan
var och förblef ända till slutet den mångerfarne mannen, hvars infly-
tande äfven från sjukrummet var stort och välgörande.
Lektor O. Holm, som höll minnestalet öfver honom vid prästmötet
i Kalmar 1902, slutar detsamma sålunda: ”Mannen med det blida,
hjärtegoda och flärdfria väsendet, skall hos oss alla, som trädt i när-
mare beröring med honom, för hela lifvet behålla sitt rum i minnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
