Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 228
dödsbleka anletet och den något vacklande gestalten men dock ännu
förnimma den kända skärpan i talet, tankeredan och den glödande
kraften, hvarmed han framförde sina afgörande inlägg. När lian un-
der meningsutsbytet angående tillståndet efter döden uttalade såsom
sin lifsöfvertygelse, att Guds helighet och rättfärdighet ej kunde efter
människans död medgifva hennes öfvergång från otro och osalighet till
tro och himmelskt lif, så förnams det som om orden kommo från en,
som redan stod vid tröskeln till den tillkommande världen.
Kort blef hans verksamhetstid inom vårt stift, men dock tillräcklig
för att lata såväl stift soin samhälle känna och värdera hans omutligt
rättänkande, för alla biafsikter och sidoinflytanden främmande ande,
som i allt hos honom gjorde sig gällande. Med sanningens oräddhet
och med visshet om dess slutliga seger gick han rakt på sitt mål, obe-
kymrad om de hinder, han kunde möta på vägen.
Vid underrättelsen om hans död lästes i Lunds Weckoblad bland
annat: ”Träget arbete och plikttroget uppfyllande af sina plikter satte
allt ifrån ungdomen sin prägel på hans lifsgärning, hvars frukter kom-
mo kyrka, stat och samhälle till godo. God naturlig begåfning under-
lättade nog hans mödor, men ej förminskades därmed det erkännande,
som han verkligen vann på alla områden.”
Vid det förut nämnda prästmötet strängade han sin klassiskt sko-
lade lyra både på svenska och på latin. På modersmålet frambar han
deltagarnes tack till stiftets biskop i ett högstämdt kväde. På romar-
språket lärde lian ämbetsbröderna att sjunga ”in defunctos.” Båda
återfinnas i prästmöteskandlingarna.
Md prästmötet brötos hans krafter, och han tynade sedan af dag
efter dag. Hoppfullt motsåg han det väntade budet. Han hade ön-
skat att få inviga den nya kyrkogården, och han fick det — ehuru med
sitt stoft, som stod i närheten af den plats, där han nu hvilar, medan
stiftets biskop förrättade kyrkogårdens invigning. — En minnesteck-
ning öfver honom finnes i prästmöteshandlingarna 1888.
Hans utgifna skrifter äro alltför många för att kär kunna anföras, hvadan
vi hänvisa till Linköpings stiftsmatrikel 1881.
54. Carl Johan Gustaf Wilhelm Charleville, 1883. Se
biskopar, sid 151.
55. Johan (John) Wilhelm Personne, 1897. Se biskopar
sid. 158.
56. Johan Magnus Fredrik Theophil Bring, född i Kungs-
kolms förs. i Stockholm 1863 1/1. Föräldrar: Johan Christoffer B., teol.
dokt., ord. hofpredikant, föreståndare för diakonissanstalten, och Ingrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
