Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - b. Andre teologie lektorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lelctorer.
299
eller ens trötthet. Motståndet, trögheten, tanklösheten eller lättsinnet
hos somliga kunde ej dämpa hans glödande ifver.”
Åt sitt fosterländska sinnelag gaf han uttryck i den glödande hän-
förelse, med hvilken han på Gustaf-Adolfs-dagen, minnesdagen af sla-
get vid Stångebro, och vid andra tillfällen talade om våra store män och
våra stora minnen.
\ älsignelserik var ock hans undervisning med konfirmanderna
bland läroverkets ynglingar. Han bad för dem, han följde dem med
kärlekens varma intresse, han var angelägen om, att de måtte lära känna
sin frälsare och att de i tron på honom måtte få kraft till seger i lifvets
strid och erfara, att den sanna kristendomen är det enda, som kan bära
en människa uppe genom tidens frestelser och nöd samt gifva ljus och
glädje i lif och död.
På grund af hans många befattningar skulle man ej kunna tro, att
han fått någon tid att egna sig åt sitt prebendepastorat. Men Lande-
rydsborna kunna intyga, att där ingen lektor så ofta predikat som han.
Här höll han julfester och barngudstjänster. Innerligt älskade han sin
församling, framförallt de fattiga och orkeslösa, som han flitigt besökte.
När han vid 59 års ålder såsom domprost kom till Kalmar, fruktade
mången, att han där skulle öfveranstränga sig, hälst som biskopen var
sjuk och han således äfven måste leda domkapitlets förhandlingar. Han
stupade ock på sin post, och ehuru han kommit dit såsom främling,
hade man under hans korta tjänstetid lärt att uppskatta hans brinnande
nitälskan och varma kärlek till församlingen, framför allt till de fattiga
och nödlidande.
Arbete var hans lust och mycket medhann han att uträtta. I Halm-
stad hade han grundat ett barnhem. Under 12 år var han ordförande
i Malmslätts ev. lutherska missionsförening, där han med sällspordt
nit ägnade sig åt soldatmissionens verksamhet. Under flera år var
han ordförande i K. F. U. M. i Linköping och bidrog till, att de båda
föreningarna K. F. U. M. och K. F. U. K. där fingo ett stadigvarande
hem. Under flera år var han äfven ordförande i Linköpings stifts ev.
lutherska missionsförenäng.
Angelägen om, att hemmen skulle få en god julläsning, började han
att utgifva Julhälsningar till församlingarna från präster i Linköpings
stift 1905.
Om hans innersta sinnelag vittnar den innerliga bön, som han sa
ofta bad, innan han steg ned ifrån predikstolen: ”Herre Jesus Kristus,
se du på oss med din barmhärtighets ögon, så som du såg på kvinnan,
som tvådde dina fötter, på Petrus i öfversteprästens palats och på
röfvaren på korset, att vi med kvinnan må begråta våra synder, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
