Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - c. Lektorer i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Lektorer.
1886. — Sekreterare i stiftets bibelsällskap 1847—57; examinator i
präst- ocli pastoralexamina 1857—85 och inspektor för Linköpings se-
minarium 185S—64 samt 1884—85. — Bebodde egen gård i Linköping,
t där 1897 3% , begr. å gamla kyrkogården, där han några år före sin
död lät resa sin egen minnesvård.
Gift lS30 23/7 med Adelaide Ohrling, f. 1S18 30/12, f 191129/6, kyrkoherde-
dotter från Väderstad. — Dotter: Emma Teodora, f. 1831 30/7, gift 1893 9/ii med
Otto Hjalmar Nikolaus Liedberg, om livars släkt se Sv. Ättartal, 6:242, godsägare
på Bjursund i Loftahammar.
Doktor S., som var ledamot af samfundet för utgifvande af hand-
skrifter rörande Skandinaviens historia och af en mängd in- och ut-
ländska sällskap, hvarom se Linköpings stifts matrikel 1895, företog
en utrikes resa till Danmark, Tyskland och Schweiz 1856, då han be-
sökte universiteten i Köpenhamn, Bonn, Heidelberg, Leipzig och Er-
langen.
Om honom yttrade minnestecknaren vid prästmötet 1902: Hans
fader var en man i goda ekonomiska omständigheter, men bragtes ge-
nom någon sin affärsväns förvållande i en mycket bekymmersam ställ-
ning. Såsom äldsta barnet i hemmet fick doktor S. vara med om såväl
den goda dagen som den onda och fick sålunda tidigt intryck af fattig-
domens bitterhet, jämförd med en burgen ställnings bekymmerslösa ro.
Han tappade dock ej modet. Ehuru efter sin skoltid så godt som ute-
slutande hänvisad till sig själf, drog han med uppbjudande af all sin
försakelses och sitt arbetes kraft sig fram till absolverandet af fram-
stående examina både inom filosofiska och teologiska fakulteterna, tills
han omsider nådde en mera själfständig ställning. Sedan är han oss
allom så väl bekant, att hans bild ej behöfver vidlyftigare tecknas, —
och så lätt vore det ej heller. Men några drag dock till ledning vid
återkallandet för vårt minne af den egendomlige mannens bild böra ju
här lämnas. Därvid må då redan på förhand vara sagdt, att vi icke
vilja söka leta fram hans drag ur den sky af historier, som, måhända
mera allmänt trodda än i sig själfva trovärdiga, kringsväfva hans namn
och burit det vida omkring inom våra landamären.
Hur han då här vandrade ibland oss med en viss värdighet i skick
och later; hur han, känd af alla människor och god vän med alla han
kände, vexlade med hvarje mötande en hälsning och utdelade åt hvarje
närmare bekant ett skämtsamt infall; hur han i våra samkväm på ett
rent och oförfalskadt östgötamål med outtömligt förråd af fyndig och
godmodig humor, eller — vid mera sällsynta fall af närgångenhet från
någon sin afundsmans sida — med en ej mindre fyndig och slagfärdig
satir beredde sin omgifning högtider af oskyldig glädje, — allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
