Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - h. Öfriga lektorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektorer. 355
I likhet med andra läroverk fick Linköpings på den tiden en lektor
i naturalliistoria, och biskop Lindblom sökte att i detta ämne göra
undervisningen så praktisk som möjligt. Han ansåg, att lärjungen
borde få kännedom om ”i orten växande örter, med små botaniska
skiljemärken understödd. Då han lämnade skolan, borde han ha kun-
skap om de olika grässlagen och deras nytta i hushållningen, om olika
slags mossors duglighet till färgämnen, vidare om de i provinsen före-
kommande medicinalväxterna och om de vanliga trädens och trädgårds-
växternas kultur och nytta. I zoologien skulle hufvudvikten läggas på
entomologien. De skadliga insekterna, såsom gräsmask, sädesmask etc.,
borde förevisas, och medel anvisas för deras utrotande. Likaså skulle
nyttiga insekter påpekas. Biskötseln borde af lektorn praktiskt läras.
I medicin skulle undervisning meddelas om allmänna kännetecken på
febrar, smittkoppor, veneriska sjukdomar m. m. och hygieniska råd ut-
delas, enkla huskurer skulle framställas, likaså huru man på enfaldigt
sätt bör sköta utvärtes skador och sårnader”. 1 någon större utsträck-
ning kunde väl denna läroplan ej tillämpas, men i någon mån sökte
lektor H. använda densamma, ty han anhöll i början af maj 1795 att
för återstoden af terminen få hålla sina lektioner i sin trädgård för
att praktiskt demonstrera trädgårds- och biskötsel, hvilken anhållan
bifölls af domkapitlet.
Bland H:s lärjungar var Berzelius, som i sina själfbiografiska
anteckningar nämner lektor H. såsom den, som stärkt hans håg för
naturhistoriens studium. Se Jac. Berzelius, Själfbiografiska anteck-
ningar, utgifna af H. G. Söderbaum, Sthlm 1901. I dessa anteckningar
få vi veta, att ”lektor H. af sina medlektorer betraktades såsom en
utbörding, mot deras tillstyrkan inkommen vid läroverket och utan
prästerliga intressen, hvarföre hans ställning snart blef sådan, att han
sökte sig därifrån till en läkarebeställning”, livilket tvifvelsutan är
riktigt. Näppeligen var det någon i domkapitlet, som såg med. doktorn
med blida ögon förutom biskopen, som genom sin kunglige gynnare
och vän, Gustaf III, gjort H. till lektor i Linköping. Icke utan en lätt
anstrykning af satir heter det i domkapitlets protokoll 1797 10/r„ att
”Doctor H. anmälde, att sedan han sin hittills vid detta läroverk inne-
hafda syssla medelst föreläsningar för gymnasiiungdomen til och med
den 1 hujus och medelst bivistande af denna dagens session i dom-
kapitlet frånträdt, fordrade nu det nya kall honom blifvit uppdraget
hans skyndsamma inställelse till tjenstgöring i Sveaborg, hvarför han
härmed nödgades sluta sin tjenstebana vid detta lärosäte och taga
afsked härifrån med de känslor af vördnad, erkänsla och saknad, som
Herr Biskopens altid beviste ynnest och Consistorii öfriga resp. Leda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
