Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stiftsbiblioteket - 1. Bibliotekarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12. Levin Christian Wiede, 1845. Se kyrkoherdar i
Ekebyborna.
13. Erik Hjalmar Segerstéen, född i Torpa 1819 16/5.
Fadren prost i Kättilstad. Efter studier i Linköping stud. i Upsala ht.
1837 och i Lund ht. 1838; konsistorieamanuens 1859 16/12; erhöll afsked
med pension från denna tjänst 1886 23/7; tillika bibliotekarie 1869 26/5,
tilltr. genast. — RVO 1886. † ogift 1901 24/2. — Hans porträtt finnes
i Stfitsbiblioteket.
Med honom bortgick en af stadens märkligaste män. Rikt
utrustad å hufvudets vägnar och begåfvad med ett öppet sinne för det sköna,
väckte han uppmärksamhet redan under sin studietid. Han blef snart
en gerna sedd medlem i den krets af unga vitterlekare och sångare, till
hvilken hörde bland andra Talis Qualis och Otto Lindblad. S. ägde
själf stor poetisk begåfning i den glada, humoristiska stilen, och flera
af hans visor och teaterstycken erhöllo i Lund stort erkännande och
äro delvis tryckta. Lunds studentkår har ett varaktigt minne från
hans tid uti Akademiska föreningens byggnad, som kom till stånd till
stor del genom hans nitiska verksamhet. För detta ändamål
anordnade han dramatiska tillställningar och skref själf de teaterstycken,
som uppfördes, och inkomsterna däraf blef grundplåten till byggnaden.
Men dessa sysselsättningar togo hans tid så mycket i anspråk, att han
ej tog någon examen. — Äfven sedan han bosatt sig i Linköping, blef
han medelpunkten i det glada umgängeslifvet. Men de kretsar, för
hvilka han sjöng, gingo bort före honom, hvarefter han slöt sig
alltmera inom sig själf. De få, som på hans gamla dagar fingo komma
honom nära, funno dock hos den gamle mycket kvar af det, som utmärkt
den unge studenten.
Hans öppna sinne för det sköna hade till följd, att han samlade
ett tafvelgalleri, som blef det märkligaste i vårt land. Där funnos
representanter för den svenska målarekonsten från äldsta tider, och få
voro de svenska målare, som ej där voro representerade. Så godt som
från golf till tak täcktes väggarne i hans våning af hans taflor, hvilka
han ock beredvilligt visade för besökande. Genom köp, som han själf
uppgjorde, kommo de att hamna hos en enskild person i Norrköping.
Sin största kärlek ägnade han dock åt biblioteket, som under hans
vård mycket utvidgades, och för hvars framtida utveckling han sörjde
genom att till detsamma testamentera största delen af sin förmögenhet.
Han var den siste bibliotekarien, som hade
undervisningsskyldighet i svenska vid h. allm. läroverket, där hans lektioner till det mesta
upptogos af uppläsandet af den gustavianska tidens skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
