Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt - 5. Landeryds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landeryds pastorat. 59
7. Petrus Caroli, 1544. Se biskopar, 1:49.
8. Petrus Pagvaldi, 1558. Se rektorer, 1:271.
9. Johannes TJddonis, 1570. Se rektorer, 1:271.
10. Magnus Olavi, (Gevaliensis, Burasus), 1571. Se kyrkoher-
dar i Söderköping.
11. Christophorus, 1574. Se rektorer, 1:272.
12. Sveno Jonce blef kyrkoherde här 1579 24/«. — ”Sveno in
Landarijdh” underskref Upsala mötes beslut 1593 och afled 1596.
13. Nicolaus JElemmingi eller Memmingius, var kommi-
nister i S:t Lars 1593, då han underskref Upsala mötes beslut med de
odren: ”Nicolaus Sacel: j S: Lars Sokn”. Han var ock domkyrko-
syssloman en kort tid, men när kan ej uppgifvas. Han blef kyrkoherde
här 1596; prost 1623; f 1634.
Namnet på hans hustru är okändt. — Barn, som antogo namnet Figrelius:
Benedictus, domprost i Linköping. Margareta, gift med N. Emundi, prost i Rap-
pestad. Daniel, f. 1605, stud. i Ups. 1621, fil. mag. och jnr. dokt., borgmäst. i Norr-
köping, adl. Lejonstjerna, t 1664 25/g. Nils, öfverinspektor, bodde i Norrköping
1674. Brita, gift 1) med O. Forsilius, hospitalspred, i Linköping; 2) med D. Ran-
zochius, kyrkoherde i Kättilstad.
14. Jonas Penedicti Kylander blef prv. redan 1625 30/i> men
stud. i Upsala först s. å. 3/9; komminister i Kärna 1633; kyrkoherde
här 1635; f 1643. — Hans grafsten linnes i kyrkan.
Gift 1) med Karin Torstensdotter, som begr. 1640 28/6j kyrkoherdedotter från
Västerlösa; — 2) med Kerstin Ask (omgift med efterträdaren och med D. Gruf,.
kyrkoherde i Häradshammar), t 1678 20/2j kyrkoherdedotter från Törnevalla. —
Om släkten Kylander se Setterdahl, östg. nat. i Lund, sid. 141.
Tron på spöken och att de döda kunde ”gå igen” var på denna tid
mycket utbredd. Själfva kyrkoordningen höll för möjligt, att efter en
persons död spöke komme att visa sig och manar till att trösta de ef-
terlefvande med att ”hwar något spökelse tvore på färde, at man thet
intet sköter, ey heller ther före rädhes vtan medh een rett troo giffuer
sigh vunder Dudz beskerm, så förmår dieffulen, som spöker, ingen skado
göra”. Huru allmogen trodde sig kunna blifva af med dylika besök,
visar sig af en tilldragelse från Landeryd från år 1635. Där hade då
en person dött. Då på begrafningsdagen liket blifvit utfördt till kyrko-
gården, hade en objuden kvinna infunnit sig och med uppskörtad kjortel
ställt sig midt i förstugudörren med en yxa i handen, som hon höll om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
