Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt - 9. Rystads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Domprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt.
förening måhända med trägna tjänsteåligganden torde hafva hindrat
honom från att aktgifva. på och tillgodogöra sig en del lika nära till
hands liggande källor, hvilkas värde först i en senare tid uppskattats
och som af samlaren till detta herdaminne blifvit använda.
Om det dock för sin tid förtjänstfulla arbetet fäller Wieselgren
följande omdöme: ”På detta fält nedlägges snarare för mycket än för
litet arbete, så länge man mera afser att lemna matrikelbiographier än
minnen af herdar för Christi hjord.” Förordets upplysning, att ”huf-
vudkällorna dock varit Linköpings Consistorii protokoller ifrån 1600-
talets början”, förklarar, hvarföre han oaktadt sin afsikt att låta sig
ledas af ”Aktningen för de dödas stoft, och medvetandet att ej skrifva
eller efterjaga en måhända för flera välsmaklig cronique scandaleuse”,
dock stundom träffas af det omdöme, som Wieselgren fäller öfver Up-
sala Ärkestifts likaledes efter domkapitlets protokoller utarbetade
herdaminne: Som ingen inkallas för att få veta, hvad han gjort rätt,
utan hvad han gjort rasande, så får man efter denna plan ej minnen
af Herdarne utan–––––- hufvudsakligen uppgifter om vallhundarne,
Såsom prof på hans urbana stil må följande ord, hvarmed han bör-
jar förordet till sitt herdaminne, anföras: Om det är en obestridlig
sanning att en efterföljande tid tager arf efter en förfluten, så är ock
samtidens religiösa och sedliga lif en frukt af den uppfostran fäder
och lärare lemnat. Särdeles gäller detta om folket, som lyckligtvis först
i långt aflägsen mon är underkastadt den så kallade bildningens infly-
tande. Fädernehyddan och Kyrkan hafva fostrat Sveriges Allmoge,
och med öm vård bevarat de enkla seder och den oförfalskade guds-
fruktan, som ligga på botten af folkets hjertan, och ännu bilda grund-
dragen af dess skaplynne, och således utgöra landets kraft och kärna.
Såsom förfädrens namn äro efterkommanderna kära och dyrbara, så
bör ock en tacksam efterverld förvara i minnet icke blott de män, som
genom lysande dåd och bedrifter gagnat sitt fädernesland, utan jemväl
deras hugkomst, som, obemärkte och okände af verlden, i det tysta och
fördolda tjenat Jesu kyrka och församling, födt hans hjord, och hand-
ledt densamma på gudaktighetens väg. Statsmannasnillets och svär-
dets segrar äro obeständiga såsom lyckan, och utplånas ofta af den,
men de utmärkta personligheternas namn äro inristade på historiens
minnesstod: Andans och Ordets segrar äro allena varaktiga och out-
plånliga utur folkets lif; — må ock namnen på Ordets budbärare, så
vidt möjligt är, räddas från en glömska, den de ej förtjänat, men hvil-
ken de alltför väl visste skulle blifva deras lott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
