Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 5. Fornås pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Gullbergs och Bobcrys kontrakt.
tagandet. Den förärade dukaten — den deremot blef en klenod i den
unge studentens liand; den förvaras ännu ibland den gamles qvarlåten-
skap.–––––-Den unge Staals akademiebana var således ett försakel-
sens lif. 2\öd led kan, ja ända derhän att föga mer, än några få skäp-
por af våra mest allmänna jordfrukter utgjorde, under en kel termin,
hans hufvudsakliga uppehälle.–––––- Hans ihärdighet, likasom hans
sparsamhet, äro i sanning båda lika ovanliga. Visserligen hade redan
tidigt något mål af välgörenhet, till samhällets båtnad, varit med denna
sparsamhet afsedd, helst det aldrig lärer fallit honom in att, medelst
valet af en maka, ”lätta lifvets mödor’’. Först, af de tvingande om-
ständigheterna, föranledd till ett ytterst noggrant hushållningssätt och
en mera inskränkt lefnad, blef detta förhållande honom snart en vana,
i hvilken han, med förbiseende af för honom främmande beqvämlighe-
ter, fann under sin punktliga embetsförvaltning, så länge ihärdigheten
ännu icke rönt någon afbräck, sin lust och sin glädje. Genom sin sys-
selsättning, på fristunderna från tjenstepligter, med åtskilliga hand-
arbeten, i likhet med en och annan af forntidens prester, hade hans af
naturen goda helsotillstånd förkofrats och vunnit i styrka.–––- —
Vid byggnad år 1814 af Eappestads orgelverk var han särdeles verksam.
Han vann i dithörande yrke en icke ringa färdighet, den han förstod
att göra sitt eget bohag till gagn.–––––- Huru han emellertid i lifs-
tiden ämnade anordna om sitt bo och dess icke oansenliga förmögen-
het, det har intills nu, äfven för hans närmaste vänner, förblifvit en
hemlighet. I det hänseendet var han icke meddelsam.––––––Om
ock världen ined sin dom, såsom ej sällan i dylika fall plägar hända,
icke alltid uteblifvit, utan fastheldre, med otvetydig anspelning på em-
betets värdighet, tagit till ordet vid denne herdes stilla och obemärkta
lefnadssätt, men oss icke höfves att mästra, livad som föregått i gif-
varens inre; så lärer likväl ingen förneka, att han i Allmaktens hand
varit ett redskap för ädla och välgörande ändamål. Sjelf önskade
kyrkoherden Staal att hans under så mycken ”omtanka” och så många
”försakelser” fortsatta mödor icke måtte, såsom orden i Stiftelsebrefvet
lyda, ”vara för stunden” blott, ”utan bära frukt för kommande tider”.
Det här åsyftade ”Stiftelsebrefvet” utfärdades 1863 2% och är in-
fördt i Linköpings Stifts-Tidningar s. å., N:r 3. Enligt detsamma
testamenterade han, utom betydliga belopp till sina tjänare, en pen-
ningesumma till Tjällmo, Kristbergs, Fornås och Lönsås församlingar,
hvaraf räntan användes ”till kläder och föda åt fattiga, välartade skol-
barn”. Af de fem första årens räntor skulle bildas ett kapital, hvaraf
räntorna användas till stipendier ”åt fattige i — Vimmerby födde, väl-
artade studerande”. Räntan af hans återstående förmögenhet bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
