Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 8. Kristbergs pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristbergs pastorat. 259
träfflig. Ett par anekdoter härom, som kommit för ”samlarens” öron,
har han icke kunnat undanhålla herdaminnets läsare. Han var ej häl-
ler nödbedd utan lät den gode professorn med sin krycka, sin krumfot
och sin östgötadialekt allt som oftast sitta emellan. Ryktet härom
spred sig i vida kretsar oeh nådde äfven P:s öron. Denne, som lika
gärna unnade andra som sig själf ett godt skratt, sökte och erhöll ett
ypperligt tillfälle därtill. Den verklige P. och hans alter ego samman-
träffade nämligen vid en större fest, hvari både professorer och studen-
ter deltogo. Om den unge skämtaren med sitt orena, samvete undvek
föremålet för sitt skämt, känner ej samlaren — att han ej sökte honom
är nog troligt — men visst är, att P. började slå sina kretsar omkring
föremålet för sitt tilltänkta skämt, och att han kom honom allt när-
mare och närmare, sökande ett ögonblick, då den unge landsmannen
var omgifven af en talrik kamratskara, som skulle få bevittna lians ne-
derlag; nu var hans tur kommen. Han behöfde ej vänta länge, ty alla
ville se och höra den ”rolige Boström”, som höll på med ett af sina
glansnummer, då P. stod framför honom med ett försmädligt: ”jaså,
herrn håller på å härme. Di säjer, herrn ska härme mej så bra. Härm
mej nu en gång, så ja’ själf får se’t”.
I ett nu stod afbilden in corpore framför originalet: den ena foten
litet framskjuten före den andra; liufvudet litet pa sned och nedfallet
på bröstet samt en ”krull” på underläppen, som om denna varit upp-
lagd med rulltång, hvarpå B. utsträckte handen mot P. med orden:
’Hit mä’ kröcke då!”
”Nog, nog”, utropade professorn, gjorde en afböjande rörelse med
den lediga handen och hoppade bort under skrattsalvor af dem, som
skulle bevittna hans seger men i stället fingo bele hans nederlag.
Vid ett annat tillfälle hade skämtaren märkt, att professorn ”hop-
pade ut” från sin bostad och fortsatte utefter Drottninggatan åt då-
varande ”Gästis” till. B. skyndade då till professorns bostad och knac-
kade på rutan till hvardagsrummet, hvarefter professorskan hörde den
bekanta rösten säga : ”Mariana, du, ja’ ville blott säje, att ja.’ inte kom-
mer hem te’ kvällen, så I behöfver inte vänte ’. — ’-Ja’ hör, gubbe”, blei
svaret.
Om en stund återkom den verklige professorn och smög sig in på
sitt rum, där den flitige mannen fortsatte sitt arbete. Kvällen gick;
klockan blef åtta, hon blef nio, och det började ”skrike i magen ’, som
P. själf uttryckte sig, då han dagen därpå omtalade detta för sina vän-
ner, men han satt ändå stilla i den tron, att främmande till professor-
skan eller något husbållsgöromål fördröjde kvällsmaten, men då kloc-
kan slog tio, förstod han, att det var på tok, hvarför han steg upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
