- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Andra delen /
307

(1915-1919) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Aska kontrakt - 2. Vinnerstads pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinnerstads pastorat. 807
kantens hand imellan båda sina händer. När H. F. N. något förmådde,
läste Predikanten något trösteligt både af Bibeln och Böneboken. Stun-
dom läste H. F. N. sjelf och stundom upslog han hvad läsas skulle, och
fann altid på det tjenligt var. Besynnerliga befallte han läsa de Psal-
mer, den 51 och 103. P. Christi Himmelsfärdsdag upstod H. F. N. gick
in til kamardörren och hörde predikan. Lördagen derefter skref H. F.
N. altså: min Gud, min Gud, hvi hafver Du öfvergifvit mig i min sista
dödsnöd; och underskref så dessa tre jämnlika bolvstäfver: T. T. T.
Sedan D. Stephanus lefvererade H. F. N. den boken han begärte, up-
fann lian detta Pauli tröstespråk: Ingen af oss lefver sig sjelfvom och
ingen dör sig sjelfvom m. m. Rom. 14: 7. Efter den tiden ville icke H.
F. N. släppa Predikanten, livarken dag eller natt. Låtandes sig både
med ord och åthäfvor i allo måtto förnimma, at han hade en alfvarlig
och gudfruktig åhåga om sin salighet. Två dagar förr än H. F. N. af-
somnade, läste han efter Predikanten ord ifrån ord aftonbönen: Jag
tackar Dig käre &c. samt nattbönen: Vaka öfver oss &c. Så ofta H.
F. N. blef tilfrågad om den afhandling som tilförene var skedd med
aflösning och Sacramentet, gaf han derom Ohristeligt besked. Frå-
gades vidare, om han trodde, at Ghristus hade lidit för honom, såsom
ock: om Ghristus var en så stark Frälsare, at Han kunde hjelpa honom
från den eviga fördömelsen, och gifva igen en himmelsk glädje. H. F.
N. svarade Ja. Aftonen näst förr än han afsomnade nämnde han Pre-
dikanten vid namn, hvilket han knapt två gånger hade gjort i fvra ar,
såg på honom, sågandes: Herr Lars; syndare. Men efter Predikanten
det icke fullkomliga hörde, frågade han hvad H. F. N. sade: svarade
H. F. N. högre: Jag arme syndare. Predikanten svarade: Ghristus Je-
sus är kommen i verlden til at frälsa syndare och upsöka det förtappadt
var. Hvarpå Predikanten gjorde en kort förklaring, och dermed til-
sade honom efter Christi befallning syndernas förlåtelse. Men da Pre-
dikanten läste en liten affärdsbön, förmåtte icke H. F. N. mer låsa efter
än så. O Herre Jesu Ghriste &c. Straxt skickade Predikanten bud
efter Herr Göstaf Baneer och någre H. F. N:s Hertig Carls tjenare
som höllo aftonmåltid. Sedan påminte Predikanten altid H. F. N. Jesu
namm, och uprepeterade altid dessa orden: O Herre Jesu anamma min
själ i Dina händer. Men i den samma timan H. F. N. begynte svårliga
kämpa med döden, sade han: Herre. — Predikanten fullföljde straxt
meningen, och sade tre resor: Herre Jesu anamma min själ. När H. I.
Nådes mål nu var förfallet, räckte han sakteliga ut handen. Där nu
intet hvarken med tröst eller förmaning kunde blifva uträttat, begåfvo
alle som då där sammankomne voro sig ned på knän, innerliga bedjan-
des det Guddomliga Majestät ville anamma denne eländige turstes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 10 22:30:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/2/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free