Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Aska kontrakt - 2. Vinnerstads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Aska kontrakt.
delskontorist i Stockholm, t 1882 y7. Maria Amalia, f. 1860 is/5, sjuksköterska i
Norrköping. Johan Oskar Martin, f. 1862 24/2; affärsman i Norrköping. Siarid
Ida Helena, f. 186714/j, t s. å. 2/2.
Prosten Dusén var en i all sin gärning synnerligen ordentlig oeh
punktlig man, och då han som gammal skolman fordrade samma nog-
grannhet äfven af andra, uppfattades detta ofta som pedanteri, hvilket
i förening med hans bristande -förmåga att ”ta folk” blef honom till
hinders i fråga om att förvärfva allmänhetens sympatier, och då han.
som icke ville någon illa, sålunda såg sig icke kunna komma i kontakt
med sin församling på det sätt han önskade, bereddes honom däraf rätt
bitter sorg.
Hans föredrag, som voro goda till sitt innehåll men icke i tidens
smak och dessutom till följd af något organiskt fel icke framförda på
ett tilltalande sätt, vunno icke häller det erkännande de förtjänte.
Vid hans jordfästning, som förrättades af kontraktsprosten A. Th.
Svensson, yttrade denne i anslutning till Ps. 84:-fr—8 bland annat:
’ hvad jag vid hans döda stoft vill hafva sagdt och hvilket jag, hedrad
med hans förtroende och vänskap, kvarken vill eller kan förtiga, är att
innanför lians, såsom mången fann det, kärfva och torra yttre klap-
pade ett hjerta, -som alltid ville hålla sig på de rätta vägar, älskade
och höll på det rätta och rättvisa och troget ville följa sin Mästare
efter i kärlek till sina medåterlösta. Äfven för honom blef det dock
en vandring i tåredalen mer än en gång, då han fann sin nitälskan för
hvad ban ansåg vara det enda rätta och sanna af andra missförstås
och misskännas, och bittra voro nog de tårar, jag härvid såg rinna
fran lians ögon. De voro dock ej harmens eller bitterhetens, hvarför
de tillförde honom hugsvalelse och tröst från honom, på hvars hjerta
han kastade sina bekymmer och som är all nåds och hugsvalelses Gud.
Och under hans lifs många dagar — dagar af bekymmer och arbete,
mödor och omtanke för den ungdom han i yngre dagar, för den för-
samling han på äldre haft om hand, fick han dock under vandringen
påtraffa många källor af vederqvickelse och glädje, bestående dels i de
många förtroendeuppdrag han i sin krafts dagar från skilda håll fick
emottaga, dels och i synnerhet i den, som uppsprang inom det egna
hemmet. Där omgifven af älskande och älskad maka samt hängifna
barn fann han vid sin pipa och bok eller sysslande med sina vexter
sm basta trefnad, helst sedan en tilltagande clöfhet hindrade honom
att så lifligt som han velat utbyta sina tankar med andra. Och den
icke minsta glädjekällan ehuru på långt afstånd och således ej lätt
att na men så mycket mera välkommen, då den meddelades, var bref-
ven från i fremmande land vistande sonen, som ännu ej vet om fadrens
dod, men hvilken egnades den sista helsningen och välsignelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
