Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 1. Vadstena pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 Dals kontrakt.
Ättartal, 9:110, tullförvaltare i Kristianstad. Elisabeth, gift med L. Croning, om
hvilken se hofpredikanter på Stegeborg. Daniel, döpt 1677 29/io> begr. s. å. 2/9- —
2) 1675 26/g med Karin Tornskär [gift 1) 1665 med ”mäster” Adolf Redischer], f.
1645 22/5, f 1698 14/9, dotter af Peder Knutsson, rådman i Kalmar, byars son Knut
blef lagman och adl. med namnet Törnehjelm, och Elsa Larsdotter. — Son: Eric,
döpt 1676 7/4, stud. i tips. 1693, regementskommissarie, t i tJkraine 1708. — Om
släkten Löfgren se Sv. Ättartal, 10:350.
Han var preses vid prästmötet 1661, då han hade till ämne: ”de
magistratu politico”, men denna prästmötesafhandling är ej tryckt.
Han bevistade riksdagen 1660 och 1686.
1679 27/6 ”in conventu prsepositorum” refererade M, E. Simonius,
P. P. Wadstenensis, ”at en Pontificius är ther i försambl. af ämbete en
Tornbyggiare, är fuller förmant, men säger sig intet annat kunna, än
stå wid the troo och lära, han en gång fattat”. Resol. Så länge han
ingen med sig seducerar, kan man intet widare komma med honom.
1680 20/g höll han likpredikan öfver biskopinnan Svebilius. Ur
predikans början må anföras:––––– Beklageligast är, at döden drab-.
bar och förraskar oss ofta, tå wij aldraminst kunne ther på wara be-
tänckte; Ty Menniskian weet icke sin tijdk, vthan -såsom Fiskarne warda
fågne medh en skadelig Krook, och såsom Foglarne warda fågne medh
Snarone, så wardar och Menniskona bortryckte i ondom tijdh, när han
hast-eliga kommer öfver them. Eccl. 9. 12.
Salomon förlijknar döden wijd -en Fiskiare, sättiandes Maten på
Kroken, then han sedan vtkastar i Siöar, Åar och Dammar; Kär tå
Fiskarne i all lust friske och säkre simma, och aldraringast tenkia på
Krokar Garn och Nät, blifwa de oförseandes fågne och dödade; Och
såsom Foglefängiaren betäcker sina Näät och Snaror med Korn och
annor spijs, som för Foglarna på Mareken vtliströdes, och tå the tijt
flyga, at göra sig lustige, blifwa the i sin bädsta lust vthi Fogelfängia-
rens giller insnarde, låtandes såledz sitt Liff i hast: Altså aflöper thet
medh Menniskiorna, tå the förmoda sigh i godt wälstånd säkrast lefwa
kunna, görandes sigh lustiga och glade: Sij, oförhoppeligen infaller dö-
den, medh sine skadeliga Krokar och Näät, med sina Snaror, steller
then för Menniskiorna, jagandes them ther vthi, gripandes them an
med swag- och kranekheeter, sampt kastandes them på sin dödzsäng,
at the moste göra döden följe.
Så är then arma och äländiga Menniskian icke en dagh, icke en
stund, icke en minut försäkrat om sitt Lijff; Vthan tå wij tenekia oss
monga goda dagar hafwa at lefwa på, kommer Ryttaren på Blacke
Hästen, hwars nampn är döden, Apoc. 6. 9. Bryter in i wåra Hws, och
gör een ända med oss; Ia, tå man warder säyandes: thet är fridh, och
alting vthan fahra. 1 Thess. 5. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
